Ett nytt Europa växer fram – cirkulärartikel i Norrbottenskuriren med flera

Från och med nyårsdagen är Rumänien och Bulgarien medlemmar av Europeiska unionen. Samtidigt träder Slovenien in som fullvärdig medlem i eurozonen. Det innebär att från och med 2007 så har EU 27 medlemsstater med en gemensam inre marknad, en gemensam politik för en bättre miljö, en forskningspolitik som kan bidra till att göra den europeiska forskningen världsledande inom de strategiska områdena och med ett starkt skydd av mänskliga fri- och rättigheter för närmare 500 miljoner européer. Det är en del av en utveckling som gör livet bättre, säkrare och tryggare för människor var de än bor i Europa.

Samtidigt så står nya stater på tur för att bli medlemmar. Kroatien och Turkiet förhandlar om medlemskap. Makedonien, Montenegro, Albanien, Albanien, Serbien och Bosnien- Herzegovina befinner sig allihop under en stabiliseringsprocess som om ett antal år kan ge dem ett medlemsperspektiv. Kosovo kan få en fredlig framtid inom ramen för förhandlingar om att i framtiden bli kandidat för medlemskap.

För alla dessa länder är medlemskapet avlägset i tid. Det är nämligen inte deras samhällen av i dag som ska eller ens kan bli medlemmar. Det är först när de genomgått reformer som ger dem stabilitet, rättstat, fullständiga fri- och rättigheter för män och för kvinnor, öppna ekonomier och sociala reformer som ger alla medborgare en värdighet och en identitet som de kan bli medlemmar. Det handlar om mellan 10 och 20 år för dem. Men under den tiden innebär det möjliga medlemskapet en drivkraft och en stimulans för att utveckla dessa samhällen till moderna och öppna nationer, att närma sig det övriga Europa. Det är, inte minst när det gäller på Balkan, uppenbart att det är en fördel för oss alla om utvecklingen i dessa länder går i rätt riktning. Erfarenheterna från 1990-talet talar sitt tydliga språk.

En av de första gångerna jag 1989 besökte Estland sa en av de ledande företrädarna för självständighetsrörelsen något som jag aldrig kommer att glömma. Han sa: ”Gunnar, jag längtar till den dag då Estland är lika tråkigt som Sverige!”

Vad han menade var den dag då Estland inte ständigt återkom som rubrik i tidningarnas nyhetsrapportering, inte var hotat av Sovjetunionen och Ryssland, inte var utsatt för förtryck och inte tvingades utsättas för hot och manipulationer från sin granne i öster. Han längtade till den normalitet som innebär att man kan gå till jobbet utan att vara rädd för att ens familj har tagits av säkerhetspolisen, att man själv inte behöver vara rädd för förtrycket eller för att militär trupp ska slå en järnring kring parlamentet. Den ”tråkighet” som ger utrymme för livets alla glädjeämnen, för skapande och fritt tänkande.

I dag är Europa just så tråkigt som han ironiskt menade. Lugnt och säkert. Tryggt och öppet för nya idéer. När det nya året börjar blir det med hans ord ännu lite tråkigare, det vill säga friare och säkrare. Och det är sannerligen inte tråkigt. Det är värt en skål när nyårsklockorna ringer in det nya året. Den ”tråkighet” som frihet, säkerhet och fred innebär ska vi älska. Ett Gott Nytt År! Europa blir nu ännu lite bättre för oss alla.

Gunnar Hökmark

Gunnar Hökmark är delegationsledare för moderaterna i Europaparlamentet.