Debatten om järnrören har satt sin egen agenda för Sverigedemokraterna och därmed i invandrarfrågan. Och så skyler frågan om invandringen och invandrare över de utmaningar vårt land står inför när det gäller skola, utbildning, arbetsmarknad och företagande. Ett skäl till att invandrarfrågan så kan komma att dominera över våra faktiska politiska vägval beror inte minst på den politiska journalistikens inriktning där förnumstigheter om nya politiska landskap blir viktigare än kritisk granskning av vårt samhälles problem.
Så överskattas på en gång invandringens problem samtidigt som det bidrag som människor från andra länder ger vårt land underskattas. Sverige har i dag inte större problem med invandring än vad vi haft tidigare samtidigt som vårt problem att integrera och ta vara på enskilda människors förmåga fortsatt är betydande och leder till sociala problem, inklusive i form av kriminalitet, som är uppenbara, om inte annat i form av arbetslöshet.
Det är dessutom just på grund av att vårt samhälle fungerar bättre och ger större friheter till enskilda människor som leder till att människor på flykt söker sig hit.
Och det är samtidigt uppenbart att inte bara vår ekonomi utan också vårt samhälle fungerar bättre tack vare människor som kommit från andra länder. Det gäller inom sjukvården, inom forskningen, inom välfärdens olika sektorer och det gäller inom industri och serviceföretag.
Och det är inte invandringen i sig som skapar problemen utan brister i vår skola som har vidare konsekvenser än i invandrarpolitiken, det är vår arbetsmarknads oförmåga att ta till sig nya som skapar problem som inte bara berör invandrare utan även andra grupper som står utanför arbetsmarknaden och det är den sociala politikens problem i ett vidare sammanhang som syns i segregation och sociala problem.
Alliansregeringen har inom dessa områden lagt grunden för reformer som siktar på dessa problem. En bättre skola är på väg men socialdemokraters motstånd riskerar att undergräva och försena. Och försummar man att visa på de möjligheter som friskolesystemet har gett både vad gäller lokala friskolor i problemområden och som en valmöjlighet riskerar man också att tappa momentum i reformprocessen.
Den svenska skolan har uppenbarligen inte kommit så långt att vi ska föreställa oss att den är så bra som den kan bli. Varje ny skola som genom sin kvalitet kan lyfta fler elever måste välkomnas istället för att ses som ett hot mot gamla otillräckliga skolor. Fortsatta reformer som ger tydliga kunskapsmål och krav på skolor och lärare är viktigare än att försöka centralstyra skolors arbete.
Arbetslinjen leder till en minskad segregation men måste ta stöd i en politik som leder till ett större utbud inte bara av arbetssökande utan också av jobb och ett utbud av mer och effektivare arbetsförmedling. Mångfalden av arbetslöshetskassor, förmedlings- och bemanningsföretag kan ge en konkurrens om nya och bättre former för att ge fler jobb snabbare.
Varje reform som ökar rörligheten på arbetsmarknaden utmanar de stora organisationerna men ger fler jobb. Det är viktigare att utvidga mångfalden av företag, jobb och förmedling än att med centralstyrning försöka få fler i jobb på en arbetsmarknad som är långtifrån att kunna centralstyras.
Reformerna inom polisen har skett med betydande motstånd från dem som ville ha det som vi hade det innan men har nu lagt grunden för en bättre fungerande rättstat. Därför blir det viktigt att ge stöd till reformer av polisväsendet som ger chefer och organisationer inte bara tydliga mål utan också tydliga mandat och tydligt ansvar.
Företagandet kan utvecklas inom en lång rad olika områden, från nyföretagande inom näringslivets alla sektorer till nytt företagande och konkurrens inom välfärdens och tjänstesektorns delar av vår ekonomi. Där finns inte bara tillväxt utan också nya jobb att hämta.
Och ett ja till fortsatt förändring och utveckling inom dessa och andra områden kommer tillsammans med reformer som stärker företagande och valfrihet, som minskar statlig centralstyrning och statligt företagande till förmån för decentralisering och utrymme för förnyelse, kommer ge resultat som minskar de problem som en del lägger invandringen till skuld samtidigt som politiken inom dessa frågeområden frigör en politisk agenda som handlar om Sveriges verkliga utmaningar.
Det är självfallet inte så att vi har nått någon vägs ände är det gäller reformer som den gamla politikens företrädare hävdar, lika lite som att arbetslösheten beror på att vår arbetsmarknad har fått fler som kan arbeta.
Men de som hävdar det statiska, som tror att våra lösningar ligger i detaljreglering av centralstyrning och som tror att det är staten och inte människorna som kan bära förändringen kommer inte bara låsa oss fast i gamla modeller utan också i gamla motsättningar. Och där finner de främlingsfientliga i vårt land sin luft. Reformpolitiken kan istället ge luft åt debatten om vårt samhälles möjligheter.
Och det är lätt att se våra utmaningar av detta större slag. Men kanske kräver det mer av en kritisk granskning av vårt samhälles problem än vad Sverigedemokrater eller opinionsfokuserad politisk journalistik kan bidra med. Och det kräver en insikt i att vi har de stora förändringarnas möjligheter framför oss.
Och i det perspektivet blir järnrörens folk marginaliserade till förmån för de förhoppningar som de allra flesta människor i vårt samhälle hyser om öppenhet, möjligheter och ansvar.
Vårt samhälle och vårt land har större möjligheter och större potential än det kortsiktiga perspektivet kan förmedla. Låt oss hoppas att det nya året kan vara början på en ny tid av förändring som gör Sverige fortsatt starkt och som kan bidra till ett starkare Europa.