Inför 2018 är det tid för en ny allians i svensk politik. En allians som inte behöver träffas, organiseras eller skriva något program tillsammans. Det räcker att den finns. Det handlar om vårt ansvar att värna demokratin som den gemenskap för skilda uppfattningar den är.
Demokratin är och ska vara fylld av politiska motsättningar. Det är demokratins kärna. Men den motsättning i samhället som handlar om demokratin som sådan förenar alla demokrater. Mitt i varje konflikt om skatter, företagande och migrationspolitik behöver vi förstå vad det är vi har gemensamt och vad som tar sitt uttryck i just dessa konflikter. När vi diskuterar och debatterar gör vi det möjligt för medborgarna att i sin tur diskutera och välja mellan de olika alternativ ett öppet samhälle erbjuder. Sådan är demokratin.
Vår gemenskap bygger på att även om vi känner missnöje med beslut ifrågasätter vi inte demokratins legitimitet när besluten går oss emot. Vi använder ordens kraft för att vinna gehör för vår politik, men inte våldets makt mot varandra. Nu ser vi på nytt, som många gånger tidigare, att demokratin är hotad, inte bara vårt system som sådant utan det som långsiktigt gör systemet starkt utan respekten och den breda uppslutningen som ger bokstäverna i vår grundlag deras styrka.
Runt om i världen ser vi en kartell av auktoritärt ledarskap som lockar dem som ser demokrati och rättsstat som hinder och som underminerar demokratins kompromisslösa stöd. Det hot mot den liberala världsordningen som detta utgör är också ett hot mot den demokratiska ordning som är vår, i Sverige och i Europa.
Ryssland och Kina söker som ekonomiska och militära stormakter, den ena på nedgång och den andra på uppgång, lika intensivt stöd för en logik som handlar om att makten står över rätten. De söker genom strategiska investeringar, desinformation, cyberkrigföring och hot framställa demokratin som ett svagt och oförmöget samhällssystem där deras handlingskraft ställs mot frihet.
Den amerikanske presidententen ser rättsstatens och det öppna samhällets institutioner som motståndare som ska övervinnas och har abdikerat från det ledarskap för den fria världen som varit en avgörande stadga för vår världsordning. I Polen, Ungern, Rumänien och Bulgarien ser vi hur politiska ledare i Europa hellre värnar sin makt än medborgarnas rätt. I Frankrike, Österrike och Italien har extrema krafter kommit närmare den politiska makten än vi trodde var möjligt för bara några år sedan.
I Storbritannien och Spanien ser vi hur tron på det egna först slår ut viljan att värna den gemensamma demokratin. När populismen växer sig starkare växer också tron på att det finns en ledare som bäst förstår folkets vilja allt större.
Det handlar om direkta hot mot demokratin, antingen i direkt konflikt eller genom att demokratin relativiseras i relation till maktutövning som ställer sig ovanför rätten.
Fienderna är dem som inte accepterar demokratin och de finns i vårt eget samhälle. Det handlar om våldsbejakande rörelser av alla slag. Antisemitismen som lägger grunden för att legitimera förakt och våld. Nazisternas marscher som inte blir mindre allvarliga för att islamistiska extremister hotar med bomber. Vänstergrupper som tveksamt anpassat sig till demokratins former men som alltid hyllar den råa makten i andra länder, liksom de grupper som legitimerar vänstervåld för att det riktar sig mot andra extremistiska grupper. Ingen av dem balanseras av våldsivriga motdemonstranter. Ingen av dem ursäktar den andre. De har mer gemensamt med varandra i sina försök att legitimera våldet.
Deras våld ursäktar inte någon annans våld. Däremot öppnar de dörrar som exponerar demokratin för de risker som hat och våld innebär mot det fria samtalet och skapar en rädsla som inte ska finnas i ett civiliserat samhälle. De sänker trösklarna för våld, hat och förakt. De är våra fiender.
De har sina vänner i rörelser och partier på demokratins ytterkanter, som vill förlåta eller ha förståelse för att ändamålet helgar medlet. Men när det gäller demokratin, som är en förutsättning för friheten, freden och öppenheten, är ändamålet ett öppet samhälle. Det enda medel som är förenligt med värnet av det öppna samhället är rättsstatens värn av vår frihet. Mot yttre fiender och mot inre fiender som vill mala ner vår gemenskap.
Demokratin kräver alltid något av oss själva. I det individuella ansvar som vi har ligger också att inse att det inte finns några ”dom” som vi kan skuldbelägga vare sig det gäller invandrare, flyktingar, judar, direktörer, muslimer, bidragstagare eller män. Identitetspolitiken som svämmar över varje fråga skyler det faktum att varje brott, skattefusk, missbruk eller övergrepp finns det en människa som är ansvarig.
Vi ska inte skuldbelägga grupper utan hålla människor ansvariga för det de gör liksom vi själva måste ta ansvar. Det är som individer vi formar grupper och kollektiv och det är som individer vi har rätt att bli bedömda för det är som individer vi har skyldighet att ta ansvar. Tron på att vi kan kategoriseras av andra i grupper som står emot varandra underminerar det enskilda ansvar och den frihet som skapar starka gemenskaper och en levande demokrati.
Låt oss förenas i denna enkla allians som inte kräver något medlemskap eller demonstration. Bara den enkla förståelsen att även om vi står på olika sidor i politikens motsättningar står vi på samma sida i försvaret av demokratin. Även om vi blir arga och irriterade på det som vi tycker är fel, osakligt eller till och med ohederligt, så står vi på samma sida i den avgörande motsättning som definierar fria och öppna samhällen.
Vi vet att yttrandefriheten, tryckfriheten, den personliga friheten, mångfalden, fria media och principen om alla människors lika värde förtjänar en ömhet över politikens normala motsättningar. Vi ska känna glädje över människors engagemang hur mycket deras åsikter än förargar oss och går emot våra egna principer. Det är paradoxalt nog skillnaden i våra uppfattningar som förenar demokratins krafter eftersom den handlar om att fredligt lösa politikens konflikter.
Vi är demokrater och det ställer krav. Därför värnar vi individens rätt. Mot dem som vill använda hatets krafter, ifrågasätta demokratin och underminera rättsstaten. Så enkel är den allians som måste resa sig upp för att skapa respekt och gemenskap för de värderingar som är det svenska samhällets grund. De finns i vår grundlag och det är dem vi gemensamt måste försvara.
Detta ser jag som en avgörande uppgift för oss alla 2018. Jag ska bidra med vad jag kan. Gör du det också. Gott Nytt År!