Som ett lämmeltåg på väg mot stupet riskerar regering och myndigheter att utlösa en bostadsbubbla som kommer att drabba ekonomi och bostadsmarknad hårt. Genom att ständigt upprepa faktoider om att det är avdragsrätten för räntor och bristande amorteringskrav som är den svenska bostadsmarknadens problem håller en lång rad aktörer på att på en gång göra det svårare för människor att skaffa sig en bostad, svårare för bostadsmarknaden att fungera och utlösa ett prisfall utan göra något åt de underliggande problem som skapar bostadskrisen.
Det är klart att ränteavdrag som underlättar för människor att köpa en bostad på marginalen bidrar till prisutvecklingen men det är samtidigt de ränteavdragen som leder till att bostäder byggs och att människor kan flytta. Ränteavdragen i sig förklarar heller inte de mycket stora värdeökningar vi har sett på bostadsmarknaden.
Det är klart att amorteringskrav som inte bygger på lagstiftade kvoter, som syftar till att förhindra bostadsköp, utan bara fokuserar på den enskildes förmåga att betala sina lån och räntor underlättar för den som vill skaffa sig en bostad men det är samtidigt en viktig förutsättning för en rörlighet på bostadsmarknaden och för att unga människor ska kunna skaffa sig en bostad.
Nu håller regering och Finansinspektion på att skapa en sådan osäkerhet på bostadsmarknaden, och så svåra förutsättningar för nytillträdande på den, att de mycket väl kan utlösa en bostadsbubbla samtidigt som de grundläggande problemen för bostadsmarknaden förstärks i form av mindre byggande, mindre rörlighet och ett privilegium för dem som har. Det allvarliga är att det skjuter vid sidan om det som är den svenska bostadsmarknadens problem, nämligen bristen på marknad och bristen på bostäder.
Den svenska bostadskrisen beror på en brist på bostäder och på bristande byggande för att möta ett ökat behov. För att beskriva det mycket enkelt och tydligt: bostadsbristen beror på bristen på bostäder.
Det är denna brist på bostäder som driver utvecklingen av bostadspriser i alla deras olika former. Bostadsrätter stiger i priser i de delar av landet där efterfrågan är större än utbudet och de stiger snabbare ju större avståndet mellan utbud och efterfrågan är. Det är inte avdragsrätt för räntor eller bristande amorteringskrav som driver fram denna utveckling utan en prisbildning som följer marknadens logik. På motsvarande sätt drivs andrahandshyror uppåt liksom än mer hyrorna och överlåtelsepriserna på den svenska marknaden.
Det finns två större skeenden som lägger grunden för den snabba utvecklingen av hushållens skulder för boende.
Den ena och allra mest avgörande är att Sverige har gått från att vara ett land med så gott som bara hyresrätter till ett omfattande ägande i form av bostadsrätter. Det har finansierats genom att hushållen har lånat men det är inte lån till konsumtion utan till ägande och i grunden ett långsiktigt sparande. Svenska folket har på grund av detta blivit allt mer egendomsägande och allt fler har fått möjlighet att äga sin bostad. Den växande skuldbördan motsvaras av ett egendomsvärde i bostadsrätter och småhus. Med den brist som präglar den svenska bostadsmarknaden får det i grunden anses vara stabila tillgångar oavsett att prisbildningen ibland når toppar som är anmärkningsvärda. Men den stora bilden handlar likväl om en överföring av ägande till hushåll finansierat med lån, som har en betydande säkerhet i form av bostäder.
Det andra som under de senaste åren drivit på denna utveckling är den extrema penningpolitiken. När mängden pengar ökar på marknaden och priset för att låna innebär detta självfallet en växande tillgång till billiga pengar. Det påverkar hela vår ekonomi och riskerar att ge omfattande problem i form av framtida finansiella bubblor. Men så länge bostadsbristen består, och det kommer den tyvärr göra för lång tid framöver, så är den stora risken inte på fastighetsmarknaden, där efterfrågan är stor, såvida man inte drakoniskt dödar den och gör det omöjligt för människor att skaffa sig en bostad utan att vi först genomlidit en omfattande fastighetskris med de konsekvenser det kommer att ha för hushåll och samhällsekonomi.
Vi har nu den befängda situationen att regering och myndigheter försöker hantera bristen på bostäder, som är den drivande kraften mot högre priser, genom att göra det svårare att bo. Det är tyvärr ett tydligt uttryck för en misslyckad bostadspolitik som har plågat Sverige i årtionden. Alltid kamp mot symptomen på bostadsmarknadens brister, aldrig grundläggande grepp för att lösa dess problem.
Det kommer att leda till mindre byggande, ökad osäkerhet om investeringar, färre bostäder och minskad rörlighet och flexibilitet. Fler kommer bo kvar där de bor och fler kommer att stå utanför möjligheten att skaffa sig en bostad. Inte ens genom att bygga upp och utlösa en bostadsbubbla som inte finns i dag kommer regeringen kunna avhjälpa dessa fundamentala problem.