Det palestinska valet blev ett bakslag för demokratins ideal. Hamas är en terroristorganisation som predikar hat, antisemitism och hotar att göra allt den kan för att utplåna Israel. Det är ett bakslag för fredsprocessen. Det faktum att valens genomförande var en framgång för demokratin överskuggar inte att resultatet var en triumf för idéer och ideal som står i strid med demokratins ideal och respekten för mänskliga fri- och rättigheter.
Det innebär inte att valutslaget ska nonchaleras eller försöka upphävas. Det vore att göra demokratin en otjänst och Hamas en tjänst. Men det innebär heller inte att en Hamas-regering ska betraktas som vilken regering som helst. Den ska möta en omvärld som är entydig i sina krav på respekt för demokratiska värden och för andra människor. Ett skäl till att Hamas vann valet var att omvärlden så länge låtit Fatah och Arafat falla ner i korruption, maktmissbruk och rättslöshet utan att ta hänsyn till de människor de skulle företräda. Och omvärlden tog större hänsyn till Arafat och hans regim än till palestinierna.
På det viset föll den palestinska ledningens trovärdighet samman i ekonomiskt förfall, korruption och rättslöshet. En rörelse som lovade bröd och ordning och reda kunde vinna genom att samtidigt hetsa mot den yttre fienden. Europa har en gång sett ett liknande förlopp.
När Hitler en gång vann demokratiska val var det präglat av att samhället och staten, demokratins institutioner, hade fallit samman och förlorat medborgarnas förtroende. Men det var inte någon framgång för demokratin. En fungerande demokrati förutsätter rättssäkerhet, fri opinionsbildning och mångfald.
När det saknas kan det byggas upp av goda krafter. Det är en framgång för demokratin. Men demokratin utvecklas inte av dess fiender. Totalitära rörelser med hat som drivkraft bärs aldrig upp av sin tro på demokrati och människors frihet.
Hamas seger är en konsekvens av demokratiska val men någon framgång för demokratin är det inte. De ska bemötas som den totalitära rörelse de är och måste möta tydliga gränser. Övergrepp, förtryck och terror får vare sig ursäktas eller skylas över. De misstag som bland andra den svenska regeringen gjorde när man under årtionden kritiklöst stödde Arafat bäddade för Hamas framgång i dag. En regering som har till sin grundläggande idé att predika hat och hot om terror måste bemötas som just en sådan regim. Den är ett hot mot den fredsprocess som den själv har sagt sig vilja bekämpa. Någon triumf för demokratin är den inte.