En dag som under eftermiddagen ägnats åt resa från det Strasbourg som parlamentet tyvärr är tvingat att sammanträda i 12 gånger om året. EU-budgeten skulle bli i alla fall lite lättare att få igenom om de pengarna kunde sparas.
Och när det gäller budgeten ser vi just nu hur konflikterna och motsättningarna mellan olika grupper av medlemsländer är större än på mycket länge. Den ekonomiska krisen gör det inte lättare. Och när Europeiska rådet i dag börjar sitt möte för att försöka besluta om en ny sjuårsbudget står de stora ökningskraven i kontrast till kraven på besparingar i medlemsstater och medborgarnas tuffa vardag. Budgetprocessen riskerar att fördjupa klyftor och motsättningar.
Förmiddagen handlade för min del om just EU-budgeten i olika debatter och diskussioner men kom framförallt att ägnas åt en mer djupgående diskussion om bankunionsfrågan och om den nya europeiska tillsynsmyndigheten för banker. Genom kopplingen till ECB och därmed euron riskerar vi få en uppdelning av den gemensamma finansiella marknaden istället för en starkare och mer integrerad. Med Storbritannien utanför, icke-euroländer än så länge i en oklar status och euroländerna med riskerar vi få en fragmentering av den inre marknaden för finansiella tjänster, som det heter.
Och det riskerar att leda till sämre tillsyn och en försvagad europeisk konkurrenskraft. Nu måste vi utreda hur den redan gemensamma europeiska bankmyndigheten som finns i London kan få en ställning som håller samman tillämpningen av hela det gemensamma regelverket.
Det kräver nya röstregler som gör att de länder som står utanför euron förlorar inflytande där. Och samtidigt måste den gemensamma tillsynsmyndigheten inom ramen för ECB utformas så att alla deltagande länder med eller utan euro har ett likvärdigt inflytande. Vill det sig väl kan vi den vägen få en hyfsat sammanhållen finansiell marknad. Men riskerna är betydande att vi även på detta område föder centrifugala krafter.
Och det är det som bekymrar mig mest just nu. I den tid som vi nu står, med ekonomisk och finansiell kris, är det många som talar om nord och syd, om ins and outs, om 17+ och 27- , för att ta några av de olika uttryck som inför olika problems lösande förutsätter att EU ska delas upp i olika strukturer.
Det blir lätt ett självspelande piano där länder och regioner glider isär och hamnar i olika politiska lösningar. Det finns ett behov av politiska ledare och regeringar som nu tänker på den union vi redan har, nämligen Europeiska unionen, istället för att hitta på nya unioner inom EU. EU är på många sätt ett underverk när vi jämför med det Europa som var. Men det är unionens förmåga att utvecklas tillsammans och skapa en gemensam styrka som bestämmer hur vi lyckas i framtiden.