Ett chockerande förslag – anförande vid den kommunala rikskonferensen 1994

Anförande av Moderata Samlingspartiets partisekreterare, riksdagsman Gunnar Hökmark Lördagen den 12 mars, klockan 12 00 vid Moderata Samlingspartiets kommunala rikskonferens i Västerås den 11-12 mars 1994

För tidigaste publicering lördagen den 12 mars

Det talade ordet gäller!

Han hade ett chockerande förslag: ”that will astonish you. (..) The first step in re-creation of the European family must be partnership between France and Germany. In this way only can France recover the moral leadership of Europe. There can be no revival of Europe without a spiritually great France and a spiritually great Germany.”

Så föll orden från en person som kanske mer än någon annan visste vad det innebar att i brinnande krig, i mänskligt elände och en moralisk, mänsklig och materiell förstörelse större än vad den västerländska civilisationen någonsin tidigare sett exempel på ta ansvar för freden.
Han visste vad kriget innebar. Vad det innebär att bära bördan av beslut som kostade människors liv och som räddade andras. Hur nära tyranniet, våldet och förstörelsen lever med demokratin, toleransen och välståndet. Och han visste vilka krav det ställs på de politiska ledare som är beredda att bära ansvaret för friheten och demokratin. Att det inte bara är frihetens försvar utan också fredens samhälle som kräver politiskt ledarskap och förmåga att bygga en grund för människors samverkan över gränserna.
Han såg tydligare och tidigare än andra hoten mot civilisationen torna upp sig, och han såg att det inte rörde sig om hot mot en enskild nation utan mot hela Europa och därmed mot Europas samtliga folk. Vare sig kriget eller friheten, demokratin och framtidens fred var för honom några abstrakta begrepp i en intressant intellektuell diskussion. De var en del av den europeiska verkligheten och det var upp till Europas folk att forma den.
Några månader tidigare hade han beskrivit det enkla faktum att hoten mot Europas män och kvinnor sannerligen inte bara tillhörde det förflutna. ”From Stettin in the Baltic to Trieste in the Adriatic an iron curtain has descended across the Continent.” Churchill såg det uppenbara hot mot européernas fred, frihet, demokrati och välstånd som denna järnridå var ett omedelbart uttryck för. Och han såg att hotet mot den europeiska kulturens gemensamma nämnare hotade den europeiska friheten. ”Behind that line lie all the capitals of the ancient states of Central and Eastern Europe. Warsaw, Berlin, Prague, Vienna, Budapest, Belgrade, Bucharest and Sofia, all these famous cities lie in what I must call the Soviet sphere, and all are subject in one form or another, not only to Soviet influence, but to a very high, and in many cases, increasing measure of controll from Moscow.”
Det handlade för honom inte om teoretiskt filosoferande utan om den europeiska civilisationens mest dyrköpta erfarenheter som kunde räknas, beräknas och beskrivas i stupade, mördade, förnedrade och förintade. Förstörda städer och utplånade samhällen. Små barn. Kvinnor och män. Judar, kristna och muslimer. Britter, tyskar och fransmän likaväl som greker, österrikare och tjecker.
Han hade sett det komma: ”I saw it all coming and cried aloud to my own fellow-countrymen and to the world, but no one paid any attention,” och han fortsatte:”There never was a war in all history easier to prevent by timely action……. It could have been prevented in my belief without the firing of a single shot, and Germany might be powerful, prosperous and honoured to-day, but no one would listen an one by one we were all sucked inte the awful whirlpool.”
Människornas värdighet och Europas välstånd krävde samarbete
För Churchill var det så självklart att Europas folk måste skapa en garanti för att framtiden inte på nytt skulle bära med sig förstörelsen och förnedringen. Han talade i Zürich den 19 september 1946 för ”a kind of United States of Europe” baserat på några av de mest grundläggande värden som andra världskriget hade utkämpats för. ”Let there be justice, mercy and freedom. The people have only to will it, and all will achieve their heart´s desire.”
Han föreslog en Europeisk enhetsprocess eftersom han så tydligt såg den som ett försvar för det som hans Storbritannien hade kämpat för under andra världskriget. Toleransen, friheten, demokratin och det öppna samhället. Det handlade om ett nytt enande av Europa, en enhetsprocess som ingen nation skulle vara utestängd ifrån, en stor fredsordning för Europa.
Hans engagemang för ett enat och fredens Europa var sannerligen inte opåkallat eller tomma ord. Han talade i ett Europa som på nytt såg de mörka molnen sänka sig ner över kvinnor och män som blott ville leva sina liv i frihet och i fred. Och han såg att Europas enda möjlighet att för gott förpassa ondskans krafter åt sidan var genom ett samarbete som över gränserna säkrade frihetens och demokratins värden. I ett Europa delat genom förtryck eller fattigdom skulle freden aldrig vara säker.
I vår tid är sannerligen vare sig det europeiska enandet eller den europeiska freden säkrad. I det forna Jugoslavien ser vi hur byar förintas och hur människor mördas och förnedras. Det händer i vårt Europa. Vi ser hur minoriteter förtrycks och hur olika etniska grupper står emot varandra liksom vi ser hur materiellt armod och brist på marknadsekonomi och fri handel stänger människor ute från både samarbete och välfärd.
Vi ser hur de rödbruna krafterna liksom tidigare i Europas historia, både före och efter andra världskriget skapar sig ett utrymme där frihetens och demokratins krafter inte når över gränserna utan där gränserna begränsar människors hopp och framtiden och deras rätt till fred. Vi ser det just nu. I vårt Europa. Precis som Churchill såg det i sitt Europa. Både före och efter andra världskriget.
Vad det handlar om är att vi i Europa nu måste lägga grunden för ett samarbete som gör varje europé delaktig i frihetens, demokratins och välståndets utveckling. Det finns ingen större kraft för att uppnå detta än ett samarbete som över Europas gränser grundar sig på fritt tänkande, fri handel, öppna gränser, fritt resande och människors frihet att arbeta, företaga, försörja sig, skapa och tänka allt det nya som formar framtidens Europa. Drömmen och visionen att ingen ung kvinna eller man, ingen uppfinnare eller vetenskapsman, ingen student eller företagare skall begränsas av något annat än sin fantasi och handlingskraft är den mest kraftfulla vi kan ha om en framtid i fred.
Och därför är det fantastiskt att skåda att i dag är krig mellan Frankrike och Tyskland en otänkbar tanke. Det är fascinerande att vi i dag, vi i Sverige och vi i Europa, nu upplever en europeisk enhetsprocess mot ett nationernas Europa som kan ge denna kraft och detta hopp som Europas folk behöver. Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet likaväl som från Kiruna i norr till Palermo i syd. Europarådet med dess vaktslående om mänskliga fri- och rättigheter och det europeiska kulturarvet vinner med medlem för medlem medborgare för medborgare från förtryckets diktaturer till frihetens Europa.
Kol- och stålunionen blev EEC, som blev EG, som utvecklades till den inre marknaden och EES-samarbetet och som nu genom Sveriges, Finlands och Österrikes avtal om medlemskap tagit ett nytt steg för Europeiskt enande och därmed ytterligare ett steg för Europas fred och välstånd. Och det är detta perspektiv och denna vision som det handlar om, inte om mjölkkvoter, bidrag eller ens snus.
Det handlar för Moderata Samlingspartiet om friheten, freden och demokratin. Om varje kvinnas och mans rätt att leva i frihet, respekt och tolerans. Det handlar inte om något mindre än den frihet som vi försvarar från Tornedalen i norr till Smygehuk i syd. Den friheten vill vi nu att Europas folk för gott skall vinna genom samarbete från norr till syd och från öst till väst! Det är vad det handlar om!
Vi kämpar för Europa och står upp för Sverige. Sverige skall vara en fullvärdig och suverän stat i det nationernas Europa vi vill ha. Ingenting mindre än att varje svensk skall ha full rätt och full suveränitet att som delaktig i Europas framtid få vara med om att bestämma över den egna framtiden är acceptabelt för oss. Och ingenting mindre än en politik som lägger friheten och demokratin som grund för Europas framtid kan vi acceptera. Och än mindre kan vi acceptera att Sverige skall stå utanför fredens och samarbetes Europa. Aldrig kan vi acceptera att Sverige skall vara ute. Sverige skall vara inne!
Detta har det för oss handlat om under decennier! När Jarl Hjalmarsson tog strid för att det var rätt att säga att Sovjetunionen stod för förtryck och var ett hot mot freden lika uppenbart som demokratiernas försvar i väst var ett bidrag till den! När Gunnar Heckscher lade grunden för svensk Europapolitik genom att klargöra att Sverige hörde hemma i det europeiska samarbetet. Att vi svenskar en gång skulle vara medlemmar
Vi kunde aldrig acceptera att Europa var delat. Vi kunde aldrig acceptera förtrycket av våra grannländer lika lite som vi kunnat acceptera något annat förtryck. Vi kunde aldrig acceptera att halva Europa stod utan rösträtt, demokrati, mänskliga fri- och rättigheter. Vi såg, förstod, kände och visste att diktaturen var ett hot mot demokratin. Deras ofrihet var ett hot mot Europas fred. Socialismen var ett övergrepp mot människorna, mot kulturen, mot civilisationen, mot vår miljö och därför mot vårt Europa!
Vi kommer aldrig förlåta dem som lät mörda sina landsmän. Vi kan inte finna någon ursäkt för dem som spärrade in unga män och kvinnor bakom taggtråd och nationsmurar och som förnekade dem utbildning, lika lite som vi kan finna något förmildrande hos dem som deporterade demokraten, den troende, den oppositionelle, den judiske landsmannen, sin syster och broder till koncentrationsläger och död.
Och vi får i arbetet på att forma ett frihetens och fredens Europa inte glömma att vår kritik av förtrycket sannerligen inte var självklar, än mindre okontroversiell. Vi förde en ideologisk debatt med dem som hävdade att ”Såväl Sovjetunionen som länderna i Östeuropa har genomfört en snabb industrialisering och har en hög bruttonationalprodukt. Det finns åtskilligt att invända mot systemet i dessa länder, men det bevisar ovedersägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiell välfärd.”
Och vi förde en utrikespolitisk debatt mot dem som attackerade oss för att ”..återfalla till den korstågsanda i syfte att befria Östeuropa som härskade på konservativt håll i väst under det kalla kriget. Enligt denna syn måste något av systemen gå under och neutralitet vara snarast omoralisk” Låt oss än en gång och en gång för alla göra klart att vi alltid önskat bidraga till Östeuropas frihet, vi har alltid velat att det kommunistiska förtrycket skulle gå under och vi har aldrig stått neutrala mellan frihet och förtryck!
Därför är vi stolta över det som Jarl Hjalmarsson gjorde vårt parti till och vi är stolta över att vi har fått låna hans namn till vår nybildade internationella stiftelse. Med Jarl Hjalmarsson-stiftelsen som bas skall vi öka vårt arbete för att ge de partier i det gamla Östeuropa som idag kämpar för en snabb omvandling mot marknadsekonomi, rättsstater och stabila demokratier vårt stöd. Och jag kan lova er, vi skall göra allt vad vi kan för att befrielsen skall bestå, att det socialistiska systemets förtrycket aldrig skall återuppstå och för att ingen vare sig i Sverige eller de före detta socialistiska länderna skall stå likgiltiga mellan demokrati och diktatur!
Lika självklart som vi då attackerade system med slutna gränser vill vi nu arbeta för människornas frihet över gränserna. Vi visste att planekonomi och isolerade ekonomier alstrar fattigdom och elände. Därför vill vi förverkliga en öppen ekonomi och en integration över gränserna.
Vi kunde aldrig ursäkta system som såg mellan fingrarna med förtryck av medborgarna. Därför vill vi nu bidraga till en europeisk rättsordning som garanterar och ger skydd till varje europés rättigheter. De frihetens idéer som ställde oss i täten för arbetet mot förtrycket i öst ställde oss också i täten för att Sverige skulle bidra till det europeiska samarbetet.
Vi kunde aldrig acceptera förtryckets Europa och vi kommer alltid att arbeta för ett frihetens Europa. Vi kunde aldrig acceptera att gränserna stängdes för Europas folk och vi kommer alltid arbeta för att gränserna skall vara nationernas identitet men aldrig människornas begränsning. Vi kunde aldrig acceptera den slutna ekonomin under statens kontroll och vi kommer alltid arbeta för den öppna ekonomin under människornas kontroll. Vi kunde aldrig acceptera det samhällssystem som gav stagnation och vi kommer alltid att arbete för ett samhällssystem som genom individens rätt ger hela samhället dynamik och vision.
Vi vill ha en ekonomi där var och en behövs och där vi var och en vet att varje insats gör skillnad, må det vara ingenjörens tankar om hur hon tror att bilen skall se ut, sjuksköterskans omtanke om patienten, lärarens extra plugg med barnen, företagarens köp av en ny maskin, marknadschefens analys av var hon tror kunderna i Europa finns, säljarens sökande efter den produkt eller tjänst som kunden vill ha och behöver, bilarbetarens sista koll av kvaliteten innan bilen går av bandet i Trollhättan eller Torslanda, programmerarens slit över natten.
Vi vill att var och en skall känna att det hon eller han gör betyder något för honom eller henne och för företaget, familjen och vår framtid. I vårt Europa är det människor och inte gränser som räknas!
Det är därför vi vill ha friheten över gränserna, friheten till skydd för den enskildes rätt och friheten att fatta de gemensamma besluten. I vårt Europa finns det inga beslut om framtiden utan att det finns en svensk eller svenska bakom. I vårt Europa är svenska folket, individ för individ, medborgare för medborgare, kvinna och man, ung eller gammal, innanför och inte utanför. Gul, svart eller vit, det hör inte hit! Det är frihetens och fredens Europa! Med alla Europas folk i frihet!
Mot oss har vi samarbetets fiender. Jag menar inte de som tvekar och funderar, alla de som känner en osäkerhet inför framtiden, samma osäkerhet som vi alla var och en känner inför den ovisshet som framtiden i ett öppet samhälle innebär, eller alla de som vill veta, och har rätt att få veta, om samarbetet i Europa ger mer eller mindre osäkerhet. Jag menar de som alltid varit emot den ekonomiska tillväxten och som ser ett hot i varje ny ide och ny tanke som inte kan kontrolleras och begränsas.
Det handlar om dem som vill att staten med hjälp av gränserna skall kontrollera ekonomin och människornas liv. Jag tänker på dem som ser ett hot i att människor över gränserna träffas och möts i idé, tanke och gemensamt arbete. De som skyr och motarbetar den förändring som följer av idéernas och människornas gränslösa dynamik Jag tänker på de som medvetet vill utnyttja människors rädsla för det främmande som en politisk tillgång för sig själva. De som talar om det nordiska som en markering mot andra och en gräns för oss själva istället för en kulturell gemenskap som ger vår trygghet med andra. De som i alla tider och i varje debatt vill sätta en gräns för den enskilde och för samhället , de som vill ge den politiska makten kontrollen över människors vardag genom att begränsa vår tillvaro och vår frihet.
De som inte känner äkta stolthet över det svenska och det vi kan bidra med utan som känner rädsla, förakt och främlingskap inför allt vad det nya och det utländska kan innebära för deras syn på hur andra människor skall leva.
Gudrun Schyman och vänsterpartiet som ägnat årtionden åt att misstänkliggöra och bekämpa den fria ekonomin. Det är klart att de är emot den fria ekonomin i Europa lika mycket som de är emot den fria ekonomin i Sverige! Och det är helt naturligt att hon inte gillar fria och öppna gränser. Hon tillhör ett parti som i årtionden har hyllat dem som stängt gränser för det egna landets medborgare. Hon kan aldrig se en vision i ett Europa utan gränser. För henne är politiken en fråga om att sätta gränser. Vänsterpartiet är och har sannerligen aldrig varit ett frihetens parti. Låt oss aldrig glömma att de är taggtrådens parti!
Taggtråd mot handel. Taggtråd mot företagande och taggtråd mot människor. Hur skulle de kunna acceptera ett Europa som bygger på frihet när de alltid försvarat förtryck? Hur skall de kunna leva med en demokrati över gränserna när de försvarat diktaturen inom gränserna?
Och Per Gahrton och miljöpartiet som är emot frihandel och ekonomisk tillväxt. Som nu säger att det inte är bra med medlemskap för att det inte är bra för frihandeln, företagen och tillväxten! Plötsligt vet Per Gahrton bättre än företagen vad som är bra för företagen och investeringarna i Sverige. När företrädare för Trelleborgs AB säger att ”Ett nej till EU vore en tragedi för Sverige” säger Gahrton att ett utanförskap vore bra för Trelleborg. När företrädare för Atlas Copco säger att ”Vår tillverkning i Sverige kommer förmodligen att minska”, säger Gahrton att den säkert kommer att öka.
Och så låter det från svenskt näringsliv och från Gahrton: ”Vi kommer att förlägga en allt större del av våra aktiviteter utanför Sverige än vad vi annars hade tänkt” säger Astras chef, då säger Gahrton att de säkert kommer att lägga en större del i Sverige eftersom det är bättre att vara utanför än innanför. När Saab Scanias chef säger ”Skulle vi tacka nej till medlemskap, är jag mer orolig för sysselsätttningsutvecklingen för våra anställda i Sverige än för själva företaget”, säger Gahrton att han är mer orolig för företaget och de anställda om Sverige är innanför istället för utanför.
Är det inte fantastiskt att denne gamle förmente miljökämpe nu blivit den ledande förkämpen för industriell produktion i Sverige, så intensivt att han nu kan tala om för svenska företag bättre än de själva vad som är bra och inte bra för dem. En vacker dag blir han konsult ”Näringslivets kärlek – min belöning”
Det är den upp- och nervända världen. Per Gahrton brukar på fullt allvar varna för en europeisk union som enligt hans påståenden skulle avlösa Sovjetunionen. Men jag hörde aldrig Per Gahrton varna för det sovjetiska förtrycket med samma intensitet som han idag varnar för den europeiska demokratin och människornas frihet.
Att jämföra fria och demokratiska nationers samarbete för att garantera människors frihet och trygga vår gemensamma framtid med Sovjetunionens förtryck, förakt och förnekande av mänskliga fri- och rättigheter avslöjar. Men omvänt, att jämställa Sovjetunionen och det förtryck som människorna där drabbades av, avslöjar ännu mer. Jämställer man det demokratiska samarbetet i Europa med diktaturens Sovjet begår man en oursäktlig handling mot dem som led under förtrycket. Då har man överhuvudtaget inte förstått eller lärt något av vad som förekom i Estland, Lettland och Litauen lika lite som man begripit det minsta av vad som skedde i det övriga Sovjetunionen.
Då är man i grunden likgiltig för andra människors lidanden och besatt av sina egna föreställningar. Då begriper man inte varför folken i dessa länder liksom i det övriga Central- och Östeuropa inget hellre vill än att deras nationer skall bli delaktiga i det europeiska enandet på frihetens och demokratins grund. Det beror inte på att folken i öst har fel och att extremister Sverige har rätt, det beror på att de vet vad frihet är men det har den svenska vänstern och samarbetets fiender aldrig begripit!
Och det är i frihetens tjänst vi nu skall göra Sverige starkt i det nya Europa. Vi skall leda en frihetens omvandling av det svenska samhället. Steg för steg. Och vi gör det dagligen. I kommunerna. I landstingen. I riksdag och regering.
Vi har gjort det med barnomsorgen. Jag kommer ihåg när jag för några år sedan fick Köbladet, till Köföräldrar, där jag fick information om att Södermalm var indelat i ett antal olika distrikt, där barnen förmodades bli inplacerade i kö till barnomsorgsplats, men som man hyggligt och vänligt påpekade, för att visa att man inte var så hemskt byråkratiska, kunde man under vissa omständigheter få byta distrikt efter särskilt beslut. Det fanns en inbjudan till köföräldrarmöten och man kunde som köförälder alltid få lov att ringa en särskild kötelefon för att få besked om var man stod i kön, den kunde man ringa dygnet runt, vilket bara var ett annat sätt att tala om att det var en automatisk telefonsvarare man fick tala med.
Vi har gjort det med sjukvården. Vi kommer alla ihåg hur det lät under 80-talet: Tio år i kö med utsliten och värkande höftled” och ”Tomma operationssalar trots kö” är exempel på rubriker vi kunde läsa i tidningarna under förra mandatperioden.
Vi har infört vårdgarantin. Man skall inte längre behöva stå i kö för vissa typer av operationer. Och det har gett resultat. Redan förra våren var det bara 300 patienter i hela landet som inte hade kunnat erbjudas behandling inom tre månader.
Vården har helt enkelt blivit bättre och effektivare. Köerna har minskat och antalet behandlade patienter blir fler.
Vi har fått ett helt nytt utbud av skolor -friskolorna – som tvingar alla skolor att tänka igenom hur man för varje elev skall vara den bästa möjliga skolan. Antalet friskolor är idag drygt 250 stycken. Det är en ökning med 180 under denna mandatperiod. Vi är genom en ny läroplan, nytt betygssystem och skolor som elever och föräldrar tillsammans med lärare bestämmer över på väg att bygga Europas bästa skola med hjälp av det enda som kan göra en skola till Europas bästa, nämligen kunskaper och kompetens.
Och vi har sänkt skatten. Förutom alla andra skattesänkningar har sammantaget 2,2 miljoner skattebetalare fått sänkt kommunalskatt tack vare oss moderater. Och om våra förslag hade fått majoritet i andra kommuner där vi inte har makten hade ytterligare 1,2 miljoner människor fått sänkt skatt. Och får moderata kommunalpolitiker som de vill kommer ännu fler medborgare få sänkt inkomstskatt under nästa mandatperiod.
Och vi har sänkt de skatter som ger fler och växande företag och därmed fler och nya jobb. Vi har förändrat alla de stora utgiftssystemen till det bättre så nu har närvaron på arbetsplatserna ökat och produktiviteten ökat. Sverige är ett land som konkurrerar och vinner i konkurrensen.
Vi har lagt grunden för en vårdnadsersättning med avdrag för styrkta barntillsynskostnader genom förslag till riksdagen. Vi är på väg att förpassa kedjebrevssystemet ATP till gången historia för att istället bygga upp ett pensionssystem som bygger på ett samband mellan avgifter och förmåner. Vi har gjort socialdemokraterna en historisk tjänst genom att visa att man kan ha nytta av löntagarfonderna, om man avvecklar dem.
Vi har nu uppnått att kurvorna pekar rätt. Alla kurvor som 1991 pekade fel pekar i dag rätt. Antalet nya jobb. Arbetslösheten. Budgetunderskottets utveckling. Konkurserna. Exporten. Produktionen. Marknadsandelarna. Tillväxten. Skattetrycket. Hur skall de förklara det?
Det blir inte lätt för när kurvorna pekar uppåt för Sverige är socialdemokraterna inte glada. Först säger de att kurvorna inte alls pekar uppåt. Sedan säger de att de inte pekar så mycket. Sedan säger de att det har varit värre – och det är ju sant.
Och därefter säger de att den moderata politiken är gräslig och bryter mot den politik som de förde, ni vet den politik som ledde oss in i krisen, för att sedan säga att det inte alls är den moderata politikens förtjänst att kurvorna pekar uppåt, om de nu gör det vilket de ju egentligen inte gör eftersom vi inte har socialdemokratisk regering.
Och om det pekar uppåt så är det egentligen deras förtjänst. Och dessutom var det inte alls deras fel att de pekade neråt utan moderaternas. Därför 1980-talet var ju högerns årtionde som det heter.
De glömmer att de regerade när det gick neråt och det är vi som regerar när det nu går uppåt. Vi skall se till att sossarna får vara ensamma om att glömma detta. Väljarna skall i valet ha klart för sig att valet är ett val mellan den politik som förde oss in i krisen och den politik som nu, steg för steg är på väg att föra oss ut ur den. Det finns inget enklare val än att rösta på en politik som i svåra tider ger resultat istället för att rösta på en politik som redan en gång lett oss in i krisen. Varför skulle de få en andra chans när de aldrig borde fått den första chansen!
I vårt Sverige kan man vara stolt över det vi gjort med köerna. Vi kan vara stolta över det vi gjort med skatterna. Vi skall känna en stolthet över att Sverige som nation går i täten och bryter nya vägar. Vi skall känna en stolthet över att sjuksköterskan i dag får lov att göra ett mycket bättre jobb än för några år sedan. Vi skall känna en stolthet över lärarinnans insats för barnen som blir bättre och bättre. Stolthet över dem som i industri och näringsliv visar att svenska företag är starka, nytänkande och konkurrenskraftiga därför att vi tillsammans kan göra ett bra jobb.
Vi skall ha ett samhälle där vi alla känner stolthet över den skillnad som vår egen insats gör för arbetet, företaget, patienterna, barnen och de sjuka liksom för vår nation. Sverige är ett land i problem men vi har visat att vi är ett land som kan lösa problem för Sverige är ett land på väg!
Men till alla medborgare som nu känner av vilken roll det egna ansvaret och det egna beslutet har för vardagen och för Sverige har socialdemokraterna bara ett budskap. Tillbaks till socialkontoret och köbladet om Du är småbarnsförälder. Tillbaks till landstingskön om Du är sjuk. Tillbaks till skolkontoret om Du vill veta vilken skola Dina barn skall gå i!
Tillbaks med skattepengarna moderaterna sänkte för Dig. Det faktum att sänkta skatter betyder något för familjer och hushåll berör inte socialdemokraterna. De vill slipa spara i det offentligas utgifter, därför vill de höja skatterna för att på det viset finansiera de växande räntorna som följer av en växande upplåning. Det är ansvarslöst och dumt. Det finns inget större hot mot den svenska välfärden än socialdemokratisk Laissez-faire- politik.
Inför den kommande mandat perioden har vi tre stora uppgifter. Det ankommer på oss att föra debatten. Socialdemokraterna har bara kraft att först säga nej och sedan säga kanske.
Sverige skall för det första få en stark identitet i det nya Europa. Det ställer krav på att vi förmår vinna svenska folket för ett ja till framtiden genom att ja till Europa. Det ställer också krav på att vi förmår att i Europa och som nation kan medverka till en snabb omvandling av de gamla socialistiska ekonomierna. Vi skall fullfölja våra insatser för att gå i täten för stödet till de baltiska staternas suveränitet och frihet. Vi skall visa i praktisk handling att länder som Sverige kan ge de tidigare felutvecklade länderna i Öst ett stöd med kunskaper och ekonomiskt samarbete som för gott vänder deras ansikten mot det öppna samhällets och demokratins framtid. Vi skall verka för att människorna i Ryssland känner av de krav och de möjligheter som ett europeiskt samarbete baserat på frihet och demokrati innebär för dem och deras framtidstro.
Sverige skall vara ett land som går i täten för att Europas framtid skall byggas på marknadsekonomi, frihet och välstånd. Vi skall vara med om att utveckla det europeiska samarbetet till att genom fri handel och kraftfulla insatser ge stöd för utvecklingen mot stabila rättsstater och demokratier i Öst. Vi skall verka för att Europas länder tillsammans står för fri handel. Vi skall ta en aktiv del i att utveckla Europas säkerhetsstrukturerer. Vi skall vara med om att utveckla ett allt närmare samarbete baserat på att Europas folk känner att Europasamarbetet berör de nationella problemen och utmaningarna, inte en nivå bortom det egna inflytandet. Vi vill inte ha ett centralismens Europa, vi vill ha ett nationernas Europa.
Hur ser socialdemokraternas politik för Sverige i Europa ut? De vet för det första inte om vi skall vara med eller ej, för det andra vet de inte hur man stöder utvecklingen mot marknadsekonomi och demokrati. Säga vad man vill om Pierre Schori, men han har aldrig gått i täten för demokrati och marknadsekonomi fattiga länder. Hans bästa grenar är de omvända. Vi kan inte visa upp Fidel Castros bäste svenske vän för de befriade folken i Europa. De skulle aldrig förlåta svenskarna!
Vi skall för det andra genomföra en jobbrevolution. Den arbetslöshet som i dag drabbar människor och vårt land är oacceptabel. Vi kommer aldrig att vara nöjda förrän vi har en ekonomi som ger den dynamik och öppenhet som krävs för fler och växande företag för det är det och enbart det som kan ge fler och nya jobb.
Nu pekar kurvorna rätt. Det innebär inte att problemen är över. Det innebär däremot att vi i den faktiska verkligheten har fått se prov på en politik som genom att vända kurvorna rätt kan föra oss ut ur krisen till skillnad från den politik som förde oss in i krisen. Det finns inga starkare argument för att fullfölja denna politik än just arbetslösheten och budgetunderskottet. Både arbetslösheten och budgetunderskottet understryker nämligen varför vi nu måste fullfölja den politik som leder ur krisen mot att göra Sverige till ett ledande tillväxt- och företagarland.
Och vi skall ha klart för oss vari problemen består. Det är inte så att de unga som söker jobb inte duger. De behövs. De är inte så att den som söker ett nytt jobb efter det som han eller hon förlorade inte höll måttet. De behövs. Vi kan aldrig acceptera den statiska föreställningen att det finns ett begränsat antal jobb som därmed skulle döma ett modernt samhälle till färre och färre och jobb och fler och fler som inte behövs. För det finns ingen brist på jobb. Det finns däremot hinder för att utföra de arbetsuppgifter som behöver utföras. Därför skall vi genomföra en jobbrevolution som ger tillväxt och dynamik till vårt samhälle.
Arbetsrätten måste reformeras så att det blir lättare för företag att anställa när det går bra och lättare att överleva när det går dåligt. Arbetsrätten skall vara den enskildes skydd mot godtycke och för att jobbet skall vara så tryggt som det kan vara i en föränderlig värld.
Vi skall utveckla kunskap och kompetens så att den enskilde ständigt kan bygga på den bästa försäkring som kan ha mot arbetslöshet, nämligen just kunskap och kompetens. Det skall vara lätt att flytta och bredda sin kompetens men det skall också finnas bättre möjligheter att i företaget där man är kunna fördjupa sin kompetens. Vi skall styras av insikten att det alltid finns en kunskap eller kompetens som ger jobb.
Skattekilarna måste minskas. Sänkta kommunalskatter är ett av de viktigaste inslagen för att på det viset öka förutsättningarna för de nya jobben. Socialförsäkringssystemen måste utvecklas mer mot grundtrygghet och ett ökat samband mellan den enskildes avgifter och förmåner. Vi måste genom skattepolitiken ge tjänstesektorn en möjlighet att växa och svara upp mot de behov som finns i vårt samhälle. Ju färre svartjobb vi har ju fler riktiga jobb kommer vi ha. Och jobb ger jobb. Fri handel ger fler jobb!
Vi måste få en ny flexibilitet när det gäller lönerna. Det är bättre att börja med en låg lön än att inte börja alls.
Och vi måste fullfölja politiken för att genom fler och nya företag skapa förutsättningarna för fler och nya jobb. Jag blir förvånad när socialdemokrater numera talar om 5% i arbetslöshet som en normal siffra. Det bygger på att man accepterar de hinder för en flexibel arbetsmarknad som de tillsammans med fackliga organisationer byggt upp. Det kommer vi aldrig acceptera. För oss är jobben viktigare än facket.
Vi skall genomföra en social revolution. Under de gångna åren har vi genomfört de första stegen på en valfrihetsrevolution. Nu skall vi fullfölja en politik som bemyndigar människor. Det handlar om att förändra ett socialt mönster där vi måste känna ett större ansvar men också en större kraft inför vad vi själva kan göra för oss själva och för andra.
Vi skall bemyndiga människor genom att fullfölja en politik som gör att besluten om vardagens viktiga frågor kan fattas hemma vid köksbordet. Som gör att vi inser att den insats vi själva kan göra kan vara den skillnad som ger oss trygghet.
En fortsatt reformering av socialförsäkringarna är viktiga i detta perspektivet. Ett införande av ett sjukförsäkringssystem ger sjukvården bättre förutsättningar och medborgarna större myndighet gentemot sjukvårdsgivarna. Det offentligas bidrag till välfärden bör i allt större utsträckning gå vägen direkt till medborgarna i stället för att fastna i byråkratier och offentliga institutioner.
Det skall nu bli lättare att äga sin egen bostad. Hyresgäster i kommunala bostadsföretag skall kunna köpa sina lägenheter. Det måste bli lättare att driva företag, inte minst inom det vi kallar tjänstesektorn. Det handlar inte bara om enstaka reformer för att öka valfrihet och personligt ägande. Det handlar om att ge medborgaren en ny social roll i vårt samhälle som bemyndigar och som ger kraft. Som gör att vi ser de egna möjligheterna innan vi ställer krav på andras möjligheter. Som gör att vi får en växande självrespekt för vad vi själva kan göra i form av ansvarstagande och skapande. Som gör att vi för gott lämnar ett samhälle med undersåtar till förmån för ett medborgarnas samhälle.
Det handlar om att vi alla, unga och gamla, måste vara en del av ett samhälleligt liv, som stärker gemenskaper och som ger oss ett ansvar som vi aldrig kan överlåta till någon annan, ansvaret för att vi själva skall göra vad vi kan för våra närmaste. Att känna ansvar. Att hjälpa till att välja var man skall bo som äldre. Att kunna bestämma vilken skola flickan eller pojken skall gå i. Att veta att man kan välja det som passar bättre än det som passar sämre. Att veta att man har anledning att bry sig, tänka och fundera kring den egna barnomsorgen eftersom man kan påverka och själv besluta. Detta är varje människas rätt i vårt samhälle.
Ansvar sätter förutsättningarna för engagemang. Begränsat ansvar begränsar det mänskliga engagemang som ett bra samhälle behöver människor emellan.
Det finns en farlig process i ett samhälle som vårt. Om vi känner att vi mindre och mindre behövs, som människor, behöver vi till slut andra mindre och mindre. Och ju mindre vi behöver andra, ju mindre och mindre behövs vi själva. Och plötsligt står vi där, mitt i en ensamhet, kanske inte i en fysisk bemärkelse, men väl i en mänsklig.
Då blir livet tomt. Då blir vi anonyma. Då förlorar vi lite grand av den identitet som vi som medmänniskor har i gemenskapen med andra. Och då förlorar vi också lite av det självförtroende och den kraft som krävs för att vi skall känna en glädje i det skapande som för vårt samhälle framåt.
Mina vänner, Moderata Samlingspartiet är en politisk rörelse för att varenda människa i vårt land, kvinna eller man, yngre eller äldre, skall känna att hon behövs. Att hon är en del av vårt samhälles skapande. Att hon har ett ansvar som ingen annan tar. Att hennes insatser på jobbet betyder något, både för henne själv och för andra. Att hon är oersättlig som förälder, omistlig som barn, självklar som vän, behövd som medarbetare.
Mitt i den ekonomiska krisen, mitt i budgetdiskussioner, mitt i besparingsvärvet, mitt i verkligheten skall vi veta denna enkla sak: ett samhälle där människor tror att de inte behövs kan inte resa sig upp och uträtta stordåd. Ett sådant samhälle kan aldrig vinna det mänskliga samhället högsta kvaliteter, nämligen den respekt och tolerans som bottnar i att vi respekterar både våra medmänniskor och oss själva.
Där ligger grunden för den politik som skall omvandla det svenska samhället till ett ledande kultursamhälle i ordets vidaste bemärkelse, ett land där människor inom samhällslivets alla områden skapar, tänker, arbetar, för att de vet att de alla behövs. Det är i denna idépolitiska vision som vår praktiska politik finner sin konsekvens och sin moderata identitet. Vi skall göra Sverige till ett land och ett samhälle där frihet, gemenskap och medborgarskap är ett uttryck för att varenda individ behövs!
Den lille pojken som springer i väg till en skola som tar tillvara på hans bästa möjligheter, trots att han är blyg och hellre vill hänga över en dator än spela fotboll. Flickan som cyklar i väg från kemilektionen för att hinna leda fotbollskursen, trots att hon inte är avlönad. Mannen och kvinnan som talar om sin framtid och som vet att de med egna insatser och ansvar kan forma ett liv där deras kärlek till varandra också blir en trygghet för familjen.
Forskaren som kan bryta ny mark trots att hon är inne på ett spår som inte gynnas av den politiska majoritetens anslag och vetenskapliga prioriteringar. Företagaren som känner en medvind i samhället för att vi alla vet att det är genom skapande som vi för Sverige starkt i det nya Europa.
Kvinnan som vet att hon inte behöver välja mellan att utveckla och bidra med sin professionella kompetens och barnen eftersom alternativen är fler än vad kommunfullmäktige någonsin kan tänka. Ett samhälle där kvinnor och män verkar i en öppenhet som gör att var och en kan utveckla sin kompetens utan att behöva tänka på att vilket kön eller tro att man skall göra avkall på sin identitet. Mannen som i resonemangen med sina föräldrar vet att han kan hjälpa dem påverka sitt boende på ålderdomen utifrån deras önskemål, inte lyssna till besked från någon annan.
Studenterna som på kaféet resonerar om en framtid utan gränser, där varje kvinna och man vet att deras framtid är öppen för deras kunskap och kompetens. De gamla föräldrarna som lever ett liv där de kan dela vardagens bekymmer och glädjeämnen med barnen.
Det är det samhället vi vill ha. Starkt i Europa. Öppet för sina medborgare. Utan gränser för den mänskliga kraften. Utan hinder för de unga. Mycket ansvar i frihet. Ett nationernas Europa där Sverige är med och bidrar till friheten och freden. Ett Norden som känner trygghet och säkerhet inför en fredlig utveckling bland våra grannar. En framtid som är trygg och ljus för oss och våra barn.
Ett samhälle som bara sätter en begränsning för våra bästa stunders längtan, nämligen vår egen fantasi. Det är det samhället och den framtiden vi skall vinna Sverige för i folkomröstningen och i valet 1994. Låt oss därför ge Carl signalen liksom vi ger våra medlemmar och väljare signalen. Vi är redo att stå upp för friheten och för Sverige i det nya Europa. Vi är redo att i praktisk politik och en hård valkampanj vinna Sverige för en ny framtid. Den striden vinner vi!