När det gäller den ekonomiska politiken klargörs att icke-euroländer ska ha samma rättigheter som euroländerna. När det gäller konkurrenskraft och byråkrati understryks det fortsatta arbetet gemensamt fokus och prioriteringen liksom det som redan nu är på gång. De mer symboliska kraven på en närmare Union lämnas åt UK att själva hantera, även om det skulle kunna sägas att Storbritannien är en drivande anhängare av den inre marknaden som leder till en allt mer integrerad ekonomi.
Den svåra frågan är och har varit frågan om rörligheten på arbetsmarknaden och välfärdsförmåner, där Storbritannien har ett välfärdssystem som är retroaktivt och som innefattar automatiskt dem som har jobb där. Retroaktiviteten är ett problem även för Sverige eftersom den innebär att man träder rakt in i ett välfärdssystem som man inte varit med om att utveckla. Men det brittiska systemet är annorlunda på det viset att skattekrediter för jobb med låga löner innebär att man får en skattesubvention istället för att betala skatt. Nu får Storbritannien möjlighet att lösa detta genom en ”nödbroms” som innebär att man kan kräva en viss tid i arbete innan man är inne i hela välfärdssystemet.
Det viktiga i detta är att det förhoppningsvis ger Storbritanniens regering ett förhandlingsresultat som gör att förutsättningarna för Storbritannien att stanna i EU ökar. Och det är viktigt. Vår viktigaste uppgift i dag är att hålla samman unionen för att därmed kunna möta politiska utmaningar som är större än under hela unionen historia.