Den europeiska krispolitiken lider av förhoppningen att det finns politiska beslut som leder till att vi kan lösa krisens problem utan några problem och med genomslag i morgon. Det ledde i krisens början till att några av krisekonomierna snabbt ökade på sina utgifter och sina underskott. Därefter när detta inte hjälpte till att man diskuterade hur man skulle kunna säkra den ökade upplåningen när långivare inte längre ville låna pengar.
Men verkligheten är att om man under decennier har hamnat efter när det gäller konkurrenskraft måste man återvinna den och samtidigt anpassa sin välfärd till vad man kan finansiera. Ökad konkurrenskraft ger tillväxt och nya jobb samtidigt som stabilare budgetpolitik ger en stabilare grund och ökat utrymme för investeringar och konkurrenskraft. Höjda skatter ökar vare sig investeringar eller konkurrenskraft. De kan däremot vara en del i politiken för att skapa stabila offentliga finanser.
I en värld där närmare 80 % av tillväxten sker utanför Europa växer inte bara välståndet utan också konkurrenskraften. De som tror att man möter denna utmaning genom att fortsätta som tidigare, slå vakt om det gamla, höja skatter och låna mer bryr sig inte om att världen är mycket annorlunda i dag än för bara 20 år sedan.
Det innebär däremot att det viktigaste reformområdet handlar om de strukturreformer som kan ge ökad tillväxt och ökad konkurrenskraft. Det tar tid innan de slår igenom, det tar ännu mer tid om man tror att det finns andra lösningar som kan ge omedelbara resultat genom ökade offentliga utgifter. Det tar ännu längre tid om man väntar med att reformera budget och ekonomi på grund av att man tror att det finns en enkel lösning genom att öka utgifterna. Ett skäl till att det tar tid att komma ur krisen är att så många medlemsstater har väntat med de svåra reformerna i förhoppningarna om att ökade utgifter och nya upplåningsformer skulle lösa problemen.
De enkla lösningarna är mycket enkla. De fungerar inte. På kort sikt driver de upp räntor, på längre sikt driver de bort jobben och investeringarna. Så enkelt är det med de enkla lösningarna. Svårare är att göra de svåra förändringarna, det svåra reformarbetet och det långsiktiga arbetet. Men spenderity löser inte problemen vare sig i morgon eller i övermorgon. Då hade vi inte haft några problem.