Sverigedemokraterna bedriver i Stockholms tunnelbana en osmaklig kampanj, kanske även på andra ställen. Den hävdar att socialdemokraterna nu, än en gång menar man, försöker hjäpa Tyskland ta över Europa. Anspelningen är på andra världskriget och Nazityskland antyder att socialdemokraterna då, liksom nu, hjälpte Tyskland ta över Europa. Det är osant, genuint otrevligt, osmakligt och farligt.
För det första försöker SD likställa dagens Tyskland med Nazityskland. Då har man förträngt vad Nazityskland var, och det gör tyvärr många SD-företrädare. Det är ett hån mot nazismens alla offer, och ett skamligt förminskande av det förtryck och den tragedi som följde i nazismens spår.
För det andra finns det inget försök från någon i EU, vare sig Tyskland eller någon annan, att ta över Europa. Europeiska unionen är raka motsatsen till det, den innebär att vi alla tar ett delat ansvar för Europa. Däremot vill Ryssland gärna underminera Europa och medlemsstaternas suveränitet inklusive Sveriges, något som Sverigedemokrater sin nationalism till trots har förfärligt lite att säga om. Europeiska unionen och sammanhållningen är ett av våra bästa skydd mot det.
För det andra försöker man genom referenserna till andra världskriget ge en bild av ett Tyskland som är falsk. Tyskland är inte ett land som vill ta över Europa, ej heller ett land som försöker göra det. Tyskland är ett av Europas mest stabila demokratiska länder men också en medlemsstat som värnar om ett samarbete där alla har rätten på sin sida. .
För det tredje kan man kritisera socialdemokratisk politik för mycket men socialdemokraterna är inte ett parti som vare sig i det fördolda eller på något annat sätt vill överlämna makten över Sverige eller Europa till någon. De vare sig vill det eller har försökt göra det någon gång. Jag är en stark kritiker av socialdemokratisk utrikespolitik men de har sannerligen inte en dold agenda om att låta Tyskland styra Europa. SD sysslar med en brunmålning som med anspelningar på det förgångna underminerar viktiga begrepp och förvrider både svensk och europeisk historia. Det är farligt.
Problemet är att när socialdemokraternas Morgan Johansson svarar på denna obehagliga kampanj brunmålar han tillbaka i samma lergrop. Han menar att SD bedriver samma propaganda som Goebbels drev. Då förstår man fortfarande inte vad Nazityskland, Goebbels, Göring och Hitler var, om man använder dem som tillhyggen i den svenska debatten. Då devalverar man begrepp som inte bör missbrukas.
Och här finns ett större problem. Förväntningarna på SD är inte höga, inte minst när det gäller ton och form i den politiska debatten. Men de är högre på Sveriges största parti . Det är allvarligt när ett regeringsparti kliver ner på samma nivå som ett populistiskt parti och kallar motståndare vid nazismens olika begrepp. Det är inte bara värdigheten som förloras utan också ordens betydelse.
Det innebär att man legitimerar Sverigedemokraternas språkbruk och ton i debatten. Det som dock faktiskt är än värre är att man själva har inlett denna valrörelse med att systematiskt utmåla motståndare som högerextrema, som politiska partier som öppnar dörren för fascism och nazism. Faktum är att detta var vad man började med redan efter valet 2018, med jämförelser från 1930-talet riktade mot både tanken på en alliansregering, mot KD och mot M.
När Stefan Löfven firade första Maj, samtidigt S inom sina egna tåg i Malmö sjöng sånger som inte bör sjungas i Sverige, inledde man mötet med att frammana bilden av ett Sverige som är på väg mot 1930-talet.
Löfven talade om KD och M som partier på väg att bli högerextremismens kopior, med perspektiv på ett Europa där demokratins institutioner raseras. Ett Sverige som öppnar dörren för fascism, som i en parallell till Tyskland på 1930-talet.
Låt mig bara säga fyra saker.
För det första. Sverige är ett stabilt demokratiskt land. Sverige har en opposition som utgör demokratins starkaste försvar. Den är legitim och bör inte ifrågasättas som på gränsen till fascism.Där finns vare sig plats för antisemitism eller någon annan extremism.
Svenska folket står heller inte på kanten till fascism eller extremism. Om man inte kallar alla motståndare för extremister, vilket S tyvärr numera tenderar göra eller vilja antyda, är antalet extremister av olika slag mycket litet i väljarkåren. De är likväl för många och en del våldsamt hotfulla. En del av detta finns inom S i Malmö och i Skåne där Löfven inte förmått hålla gränsen. Men det skulle för den delen inte falla mig in att säga att socialdemokraterna är ett antisemitiskt parti. De har bara inte skött gränshållningen och det är allvarligt nog. Det ansvaret faller nu efter ett antal år ofrånkomligen på Löfven.
För det andra. Socialdemokraterna är inte ett parti som går suspekta tyska ärenden. Det gjorde man inte under andra världskriget heller. Man för en politik som är värd att kritisera, det gäller Europapolitiken liksom den regeringspolitik man för. Inte minst presentationen av försvarsberedningens rapport tillsammans med just SD, V och Mp är ett exempel på en vilsenhet och oförmåga att hålla gränsen mot partier som inte bör vara med om att forma svensk säkerhetspolitik.
För det tredje, var och en som använder eller antyder nazismens begrepp som skällsord underminerar det viktiga intellektuella och ideologiska arv vi har i form av förståelse för ordens och begreppens betydelse. Sverigedemokraterna är, hur gärna S än vill antyda det, inte ett nazistiskt parti. Då har man inte förstått vad nazismen var. SD är ett inskränkt nationalistiskt parti, präglat av främlingsfientlighet, som vill sätta nationalismen som en kollektiv makt över individers frihet, på bekostnad av Sverige och den stolthet vi bör känna. Vare sig KD eller M står för någon dörröppning åt detta, för antisemitism eller för auktoritärt eller extremt styre. Det gäller även C och L, i en regering med ett, två eller alla av alliansens partier finns ingen dörr öppen åt något extremt håll.
För det fjärde, i en demokrati bör regeringen och statsministern inte söka underminera den demokratiska oppositionens legitimitet. Tvärtom bör han värna den. Det är så man värnar demokratin. Genom att antyda fascism var man än ser eller genom att påstå vi står på kanten av en utveckling som öppnar upp för extremismens krafter underminerar man demokratin. Ytterst riskerar man att underminera legitimiteten i vår egen suveränitet. En statsminister bör vara större än så.