Euron har kommit att bli en stabil instution, kom jag på mig med att tänka när jag den tidiga morgonen sprang längs Boulevard Waterloo.
Var senare i dag och träffade den svenska klubben i Bryssel, en förening som samlar svenskar inom näringsliv och institutionerna i Bryssel. En av de frågor som kom upp handlade om Sverige och euron.
Min uppfattning är att den svenska debatten om euron måste ta en nystart och handla just om euron, inte om folkomröstning eller ej.
Utanförskapet till euron har kostat Sverige exportintäkter motsvarande 100 miljarder. I den ekonomiska krisen har vi sett hur utsatt en ensam valuta är.
Det stora kronfallet visar på den osäkerhet som en liten valuta ger en modern ekonomi som den svenska.
Och det drabbar till syvende och sisd den enskilde svensken. Konsekvenserna är många.
Det snabba kronfallet urholkar värdet av svenska löner och tillgångar. Det gör svenska företag än mer sårbara för uppköp av utländska företag, just på grund av kronans låga värde.
Den svaga kronan skapar ett växande inflationstryck i en lågkonjunktur.
Kronfallet visar också den osäkerhet som finns för företag som vill investera i ett land med annan valuta. Snabbt förändrade valutakurser slår sönder varje ekonomisk kalkyl.
Under den ekonomiska krisen har vi sett hur euron har bundit samman länder i gemensamt ansvarstagande och i nödvändiga gemensamma åtgärder. Det är uppenbart att det är ett nationellt intresse för Sverige att i tider av ekonomisk kris kunna ta del i de beslut som avgör krispolitikens utformning och framgång.
Marita Ulvskog och andra motståndare till euron bör nu svara på frågan på vilket sätt utanförskapet har gjort Sverige bättre rustat att möta den ekonomiska krisen.