Krishanteringen när det gäller pandemin är misslyckad och präglad av passivitet. Krishanteringen av Transportstyrelsens brott mot rikets säkerhet präglades av förvirring och passivitet. Försvarspolitiken präglas av förhalningar och fortsatt osäkerhet. Energipolitiken motverkar klimatpolitiken och leder till elbrist. Industrier tvingas stänga ner och låta bli investeringar. Sverige tillhör de länder som har Europas högsta arbetslöshet. Vi har en större segregation än andra och motsvarande länder. Migrationspolitiken är förvirrad. Vi tillhör dem som har flest sprängningar, skjutningar och avrättningar på öppen gata. Den svenska skolan har stora brister och lämnar många elever bakom sig. Bostadsbristen ökar. Föräldrar vågar inte låta sina barn gå hem själva på kvällen.
Stora problem i det svenska samhället. Stora problem för människor i Sverige. Det mest noterbara är att socialdemokraterna systematiskt undviker att tala om de frågor som de ansvarar. Istället fokuserar de på sina hjärnspöken om att de borgerliga öppnar upp för fascistiskt maktövertagande och att det Sverige de styr över påminner dem om 1930-talets Tyskland. Misslyckandet i politikens ansvar kan inte synas tydligare. Det är en kapitulation och det är en förståelig kapitulation.
En regering som inte kan göra något åt svåra samhällsproblem, som till och med förvärrar dem, flyr självfallet både den egna politiken och dess resultat i verkligheten. Det är sorgligt. En gång i tiden ansåg åtminstone socialdemokrater själva att de hade en politik de vågade stå för. Nu vågar de bara fly verkligheten. Sorgligt och ömkligt.