Den klassiska akademin präglades av den fria tanken. Så borde det vara också i dag. Men det är inte den idéen som präglar forskningspolitikens inriktning i dag.
Det finns en uttalad vilja från socialdemokratin att ställa forskningen under en politisk kontroll, självfallet sägs det inte att det är forskningen som sådan som ska kontrolleras utan inriktningen och dess förankring i samhället. Så har vi också i dag styrelser för de olika universiteten med politiker och en slående dominans av socialdemokrater som ordföranden över universiteten. Men en annan betydande förändring är att forskarsamhället i allt högre grad måste ansöka om de offentliga medel som avdelas för forskning från olika specialmyndigheter och stiftelser som i sin tur har en politisk inriktning. Bo Rothstein beskriver på DN debatt den situation som uppstår. Kanske är det främsta problemet inte dålig forskning, eller avsaknad av viktig forskning utan att framgångsrika forskare söker sig till forskarmiljöer där forskningen är friare och har goda resurser utan politisk prövning.