Det är svårt att fullt ut förstå hur djupt det som är dels regeringens skandal vad gäller hanteringen av Transportstyrelsen och dels Transportstyrelsens skandal i sig. En statlig myndighet har i praktiken bedrivit omvänd cyberkrigföring mot det svenska samhället. Det är inte en utländsk makt som har öppnat upp svenska register utan en svensk myndighet som har öppnat upp för utländska aktörer utan den säkerhetsklassning som är en självklarhet. Hur Transportstyrelsen kunde göra detta, som stod i strid med svensk lag och som man visste stod i strid med svensk lag är ofattbart. Ansvaret för tillsättning av GD och styrelse faller på regeringen.
Men lika svårt är det att förstå att den svenska regeringen har varit medveten om denna omvända cyberkrigföring mot Sverige utan att agera förrän en betydande tid efter det inträffade och efter det att det kom till regeringens kännedom. Det är statsministerns ansvar som detta faller på.
En svensk regering som inte förmår hävda Sveriges och svenska medborgares säkerhet är inte kompetent att vara regering. Den sviker sitt ansvar. Men en svensk regering som underlåter att agera, som inte informerar opposition och som försöker smyga igenom en skandal av betydande underrättelseomfattning sviker ett än mer grundläggande ansvar gentemot medborgarna. Den förmår inte att uppfylla de mest grundläggande kraven på en regering. Den kan inte styra riket.
Stefan Löfven må kritiseras för att han inte agerar inom olika politiska områden, att han föredrar samordningsmän framför beslut, att det är mycket ord och liten handling, en eftergiven hållning till Vänsterpartiets dogmatiska populism och mycket mer. Men kan man inte hålla gränsen underkänner man sig själv. Stefan Löfven bör själv inse att ansvaret faller så tungt att det måste få konsekvenser. Annars har han fortfarande inte förstått det som har hänt.