Hoppa till innehåll

En öppen världsekonomi

I morgon till Bryssel för bland annat Joint Parliamentary meeting on Economic Recovery med deltagare från medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet.

Min roll kommer vara att under eftermiddagen samla de som tillhör EPP-familjen till en intern överläggning om den ekonomiska politikens inriktning för att sedan presentera vår gemensamma syn på återhämtningspolitiken.

Det kommer handla om stabiliteten, när det gäller konkurrenspolitik, statsstöd och offentliga finanser liksom det internationella handelssystemets öppenhet. Och det är dessa frågor som kommer vara avgörande för hur vi kan ta oss ur krisen och in i något som är bättre.

Mycket diskussion kommer att följa om vad som orsakade krisen. Redan finns det en större insikt i att det inte var de finansiella problemen som sådana som skapade krisen, utan underliggande förändringar i världsekonomin som det finansiella systemet inte kunde klara, utan snarare inskärpte och försvårade genom en alltför snabbt växande utlåning.

Men i grunden handlar det om nya och stora ekonomier som nu har blivit så stora att deras roll i världsekonomin spelar en avgörande roll, större än några av de gamla stora ekonomierna. När G7 länderna i går träffades för att diskutera världsekonomin kan man fråga sig varför Italien men inte Kina är med. Skälet är enkelt.

Det är den gamla globala ekonomins mönster som vi lever med men som också utmanas av nya stora ekonomier som förändrar konkurrensvillkor.

Ett huvudproblem har varit den merkantilistiska politik som Kina har genomfört under de senaste 10 årens snabba ekonomiska tillväxt. Det har lett till mycket stora kapitalöverskott, som har finansierat amerikansk överkonsumtion genom slapp penningpolitik. I grunden är det de kinesiska löntagarnas låga löner som har hållits nere och lett till alltför lite kinesisk konsumtion.

När G7 länderna summerade sina överläggningar var också den kinesiska valutapolitiken i fokus:
“We also welcome and appreciate the prompt macro-economic response from others throughout the world. In particular, we welcome China’s fiscal measures and continued commitment to move to a more flexible exchange rate, which should lead to continued appreciation of the Renminbi in effective terms and help promote more balanced growth in China and in the world economy.
We reaffirm our shared interest in a strong and stable international financial system. Excess volatility and disorderly movements in exchange rates have adverse implications for economic and financial stability. We continue to monitor exchange markets closely, and cooperate as appropriate.”
Men en sådan inriktning kommer inte fungera om G7 länder och andra samtidigt ägnar sig åt protektionism. Lösningen på den globala ekonomins problem kan bara vara global.