Så blev i går det slutliga avtalet om Volvo mellan Ford och kinesiska Geely klart. För Volvos del innebär det en ny framtid, kanske med en närhet till den i särklass största bilmarknaden Kina. I Kina såldes förra året 12 miljoner bilar. Sett ur den svenska bilproduktionens volymer är det en oändligt stor volym.
Geelys köp av Volvo innebär samtidigt en bekräftelse av hur världsekonomin har förändrats, långsiktigt men också mer akut under de senaste årens ekonomiska kris och omvandling. Det är nu drygt 20 år sedan Ford köpte Volvo. Då var det amerikanska företag som köpte svenska, och europeiska nationella företag, som General Motors köpte SAAB.
Det var ett uttryck då för att nationella marknader självfallet inte längre räckte, men framförallt räckte inte nationella företags finansiella resurser till för att klara den snabba utvecklingen på globala marknader.
Sedan dess har Ford brittiska Aston Martin till ägare i Kuwait och Jaguar och Land Rover till indiska Tata. Från att ha varit en amerikansk och västeuropeisk verksamhet har bilindustrin till sitt ägande blivit globaliserat i sann mening med en mycket stark tyngdpunkt på asiatiska ägare.
Europeiska företag som BMW, Wolksvagen, Porsche, Daimler, Fiat, Peugeot och Renault konkurerar numera inte bara med Ford, Chrysler och General Motors utan än mer med Hyundai, Mazda, Mitsubishi, Nissan, Suzuki och Toyota. Samarbetet mellan dessa stora företag växer allt mer samtidigt som vi nu ser hur indisk och kinesisk bilindustri växer inte bara i Kina utan också i Europa.
Det säger något om hur inte bara efterfrågan och marknadsutvecklingen ser ut utan också om förutsättningarna för att utveckla avancerade produkter i nya generationer har förändrats. Det som för 20 år sedan dominerades av amerikansk och västeuropeisk industri med stark japansk konkurrens är i dag en global marknad där både amerikanska och europeiska företag ingår globala allianser samtidigt som den stora tillväxten sker i starka och framväxande ekonomier i Asien. Så trodde vi inte att världen skulle se ut vare sig under det kalla kriget, när muren föll eller ens för 20 år sedan.
Det innebär en konkurrens som ställer krav på vår egen förmåga till utveckling men som också har politiska förtecken. Kinesiska företag som köper europeiska företag gör det inte enbart på kommersiella grunder och enbart under förutsättning att politiska myndigheter ger tillstånd. Så blev Geelys köp av Volvo klart först när olika kinesiska myndigheter godkänt köpet och i detta och i andra fall finns ständigt statligt och politiskt kontrollerat ägande med. Vi behöver inte jämföra med ryska Gazprom men ska ha klart för oss att kinesiska investeringar i avancerad industri i utlandet knappast sker utan att det anses förenligt med utrikespolitiska ambitioner. Köpet av Volvo är inte bara ett uttryck för en ny global ekonomi utan också för nya politiska realiteter.
Dem kan vi bäst möta genom en ekonomisk reformpolitik som ger tillväxt och öppenhet samtidigt som vi bidrar till en global politik för frihet och mänskliga rättigheter. I Kina och överallt annars.