Hoppa till innehåll

En ny tids säkerhetslogik.

Nu på plats i Sälen där Folk och Försvar har sin årliga konferens. En stor del av diskussionen kommer handla om situationen i Afghanistan och konfliktens natur, men också kring försvarsindustri och försvarsmateriel. En betydande del av svensk säkerhetspolitisk debatt utgår fortfarande från det kalla krigets logik, med dels de som tänker i invasionsförvarstermer, dels de som upplever att hoten mot oss inte längre är av större vikt med Sovjetunionens frånvaro.

I båda fallen bortser man från att en varje tid har sin säkerhetspolitiska logik. I vår tid är det frånvaron av balans mellan två dominerande makter, öppenheten som är en motsats till den containment-politik som präglade det kalla kriget och storskaligheten som gjorde en konflikt överordnad alla andra. Det skapade höga trösklar för maktutövning med olika medel men och fokus på i stort sett enbart den militära förmågan. I dag ser vi hur påtryckningspolitik, inflytandepolitik och politiska idéer har ett större inflytande, utan att den militära förmågan har spelat ut sin roll. Det såg vi i påtryckningarna på Estland, på den ständiga press som Ukraina befinner sig i mellan olika strömningar och kriget i Georgien, för att inte nämna en lång rad andra konflikter där det militära dominerar och stänger möjligheterna för all annan utveckling.

Med många aktörer med olika intressen är det också svårare att definiera en säkerhetspolitisk utmaning. Länder som Kina, Ryssland har sina agendor, liksom EU och USA. Det ser vi när världssamfundet ska hantera problem som Iran, Nordkorea eller Afghanistan. Och vi kommer att se det i hur olika hotbilder präglar vår egen del av världen, från maktutövning till påtryckningar till ökad militär närvaro för att förändra maktrelationer, i till exempel Östersjön.