Så blev till slut resultatet uppenbar; att US får en ny president. Det innebär en ny start för världens viktigaste demokrati, som under de senaste åren drabbats av en maktutövning som systematiskt sökt underminera demokratins och rättsstatens institutioner. Det har varit en ansvarslöshet både vad gäller hanteringen av Coronapandemin, klimatpolitik, ekonomin, underrättelsetjänster och utrikespolitiken.
Det vi nu sett är en historiskt hög mobilisering av väljare och hur Trump som sådan har definierat det politiska mönstret i USA och dess delstater. Det är mindre konsekvenserna av en ny politisk geografi, som några har menat, utan mer en fråga om de nya identiteter som Trump har uppväckt. Nu kommer en tid som kan hela mycket av det och där ansvarstagande ersätter ansvarslöshet och osanningar.
Den amerikanska ekonomin har redan före pandemin utsatts för en överstimulans i form av stora budgetunderskott som långsiktigt försvagar den amerikanska ekonomin och som gett mer av finansiell tillväxt än real tillväxt i företagande över hela landet. Coronapandemin har mötts av förnekelse och ren ovilja att utgå ifrån vetenskap och kunskap. Klimatpolitiken har präglats av en förnekelse av att det överhuvudtaget finns ett problem, inte ens av andra uppfattningar om hur växthuseffekten kan mötas.
Utrikespolitiken har präglats av attacker mot vänner och allierade samt prioriteringen av personliga relationer med despoter och tyranner. Istället för att hävda demokratin har han hävdat tron på sin egen transaktionsförmåga med Putin, Kim-Jong Un och Xi Jinping och utbrott mot andra. Som ett resultat har despotier utvecklat en ökad vilja att utsträcka sin makt.
Handelspolitiken har saknat logik och rationalitet och lämnat USA svagare liksom abdikationen från globalt samarbete. Attackerna mot demokratins institutioner har stimulerat demokratins fiender och de auktoritäras karteller. Osäkerheten om USA har lämnat världen i fler allvarliga konflikter, förutom, det ska sägas, i Mellanöstern där osäkerheten om USA har lett Arabvärlden till att inse att man måste bygga sin egen säkerhet med prioritet på Iran snarare än på den palestinsk-israeliska konflikt. I den delen har Trump bidragit både genom påtryckningar och löften till Gulfstater men också genom den osäkerhet om USA´s närvaro i framtiden han har skapat.
Nu väntar en sannolikt svår tid. Donald Trump kommer bli alltmer isolerad även bland republikaner som tar avstånd från hans förtal av den amerikanska demokratin samtidigt som risken för att han ytterligare mobiliserar extrema grupper för våld är betydande. De kommande tre månaderna kommer USA ha en president som redan innan har präglats av ansvarslöshet och nu inte kommer ha några återhållande krav på sig. De konsekvenser det kan ha både för den inre ordningen i USA, politik på medellång sikt och för agerandet på den internationella scenen ska inte underskattas. Attackerna på demokratin och valets legitimitet kommer bli många och kommer att skada. En narcissist som vill hämnas på väljarna och på världen snarare än att värna respekten för USA och för ämbetet är en fara för mycket. En förhoppning är att så pass många inom det republikanska partiet och hans egna krets inser sitt ansvar att det blir en tid fylld av retorik men inte av ansvarslös hämndpolitik.
För USA och för den fria världen är detta en början men det är en början på en resa för att bygga nytt förtroende och tillit i USA, vilket kan kräva lång tid, och mellan USA och dess allierade där det säkerligen går snabbare.