Den ryska svartlistningen svärtar ner regimen Putin och ingen annan. Den är ett uttryck för en regim som räds kontakter och medborgarnas relationer till fri opinionsbildning och människor i andra delar av världen. Det vi nu ser är en regim som i rädslan för dialog med andra och för omvärldens reaktioner stänger in sig själv mer än den stänger ute oss som hamnat på den så kallade svarta listan. Den regimen känner själv av den förlorade legitimitet som upprepade brott mot internationell rätt och lag har lett till.
Den svarta listan är i praktiken en ny attack mot det ryska civila samhällets reaktioner och mångfald. En regim som bekämpar homosexuellas rättigheter, som vill förhindra information om ryska soldaters död i Ukraina och den ryska krigföringen där, som inte vill att de egna medborgarna ska ta till sig vad det innebär att Ryssland alltmer isolerar sig från världens öppna samhällen. Den regimen stänger nu gränserna så gott det går.
Det drabbar utländska kulturinstitut, think-tanks, forskningsstiftelser och andra länders försök till dialog med det ryska samhällets företrädare och ytterst dess medborgare. De som står utanför de sanningar som maktens egna cirklar definierar har nu blivit till ett hot mot det putinska maktsystemet. Så bräckligt men destruktivt har Putinsystemet blivit.
Vad bör Europa nu göra?
För det första ställa kravet på att företrädare för demokratiska samhällen självklart ska ha rätten att resa in till Ryssland. Det är en grund för det internationella samarbetets förutsättningar. Rysslands svarta lista är ingen motsvarighet till de ryska företrädare som har fått inreseförbud i EU. De har fått det på grund av att de medverkat till och lett aktioner i strid med internationell rätt och lag.
För det andra kräva att Ryssland som en förutsättning för samarbete visar att man respekterar de lagar och regler som gäller för den internationella rättsordningen. Det får inte finnas på kartan att underförstått eller passivt erkänna Rysslands ockupation av Krim eller dess krigföring i östra Ukraina.
För det tredje måste vi nu inse det behov av information och fria media som ryska medborgare har måste kunna fyllas genom europeiska mediebolags sändningar på ryska. Jag tycker det bör vara en självklarhet att svensk public service både vad gäller radio och TV erbjuder rysktalande sändningar i de baltiska staterna och i Ryssland.
För det fjärde måste vi inse att så här ser dagens Ryssland ut men att detta inte behöver vara morgondagens Ryssland. Europa och världen skulle ha glädje över ett Ryssland som är öppet. Vi behöver uppmuntra till de civila samhällenas dialog samtidigt som vi är medvetna om att den ryska regimen nu förvandlar alla sina företrädare till aktörer i en statsledd propaganda.
Det är inte Ryssland som har skäl att rädas företrädare för fria samhällen. Det är regimen Putin. Därför får den svarta listan inte ge något annat resultat än ökad information och fler kontaktvägar med det ryska samhället. Det är så kritiken mot Putins krigföring kan nå fram där den behövs som bäst.
Gunnar Hökmark Europaparlamentariker (M)