Frågan om Sveriges nationaldag beskrivs återkommande som ett besvärligt dilemma mellan nationalism och stolthet över det egna landet. Men det är ett dilemma som är konstruerat därför att oavsett vad man tycker om nationalism, och hur man definierar den, så är Sverige och det svenska samhället något att vara stolt över och ett privilegium att leva i.
Trots alla svårigheter och utmaningar är livet i Sverige inte bara tryggt men också förenat med en lång rad möjligheter. Det gäller för kvinnor och män som vill forma sin vardag och familj. Det gäller oavsett sexuell läggning, religion, härkomst eller ras. Som alla länder och samhällen har vi våra problem och är inget perfekt samhälle av det enkla skälet att något sådant inte finns. Ett bra samhälle är ständigt på väg för att hantera brister och problem men allra helst för att utveckla möjligheter och styrkor. Och sådant är det svenska samhället.
Kanske har vi för lite stolthet över det vi är varför vi tvekar att tala om hur det ska vara och vilka lagar som inte bara gäller utan som måste respekteras av var och en. Det är klart att invandrare ska respektera de regler och lagar som bygger på en respekt för allas lika värde oavsett kön, sexuell läggning eller religion. Det gäller nämligen var och en i vårt samhälle men kravet blir tydligare gentemot dem som kommer från andra kulturella och politiska miljöer där detta inte är självklart, där till och med motsatsen råder. De som tvekat att ställa detta krav, och se till att svensk polis och rättsväsende gör det möjligt för alla att leva i ett öppet, tolerant och tryggt samhälle, har ofta levt i tron att de är mer toleranta än andra och att tydliga krav på människor som kommit från andra delar av världen är rasistiska.
Det har förstört mycket av vår samhällsdebatt men framförallt har det förstört för dem som kommit till vårt land för att få leva i ett öppet samhälle, tolerant och tryggt. Det har underminerat den öppenhet, tolerans och trygghet som gör Sverige till ett bra land att leva i. Och det bottnar i en oförmåga att känna en stolthet över de värderingar som format våra lagar och regler.
Vi har en lång rad av världens bästa företag. Människor från andra länder har bidragit till att bygga nya sådana företag. Vi har en fantastisk natur och vi har en syn på människor som gör det möjligt för var och en att växa. Det är det vi firar på midsommar men också under årets andra högtider. Allt det som gjort Sverige till det samhälle det är.
Det bör vi värna genom stolthet och öppenhet med vad som gäller. Inte låta rasister få rätt genom att acceptera att tydliga krav är rasism. Inkludera fler genom att klargöra vad som är det gemensamma. Se till att varenda skola ger sina elever en bra start istället för att låta skolor år efter år prestera undermåligt bara för att de verkar i svåra områden. Där det är svårare måste vi vara bättre.
I Ukraina ser vi vad en nation handlar om. Om friheten att forma den egna nationens väg men också om att låta medborgare forma sin egna väg inom ramen för lagarna som är våra gemensamma. Den kamp för frihet som i Ukraina förs under blågul flagga är också den kamp för frihet som vi måste stå för. Det är värt att fira det vi är och att göra det för att visa att vi står fast vid det samhälle som är öppet, tolerant och tryggt. I en orolig och hotfull värld är det vår främsta styrka. Även det ser vi i Ukraina.
Så låt oss fira vår frihet och vårt samhälle med alla brister som vi har möjligheten att ständigt göra till något bättre och med alla möjligheter som var och en har i Sverige.