I Bryssel ingen helgdag och än mindre svensk nationaldag, utom vid vårt svenska delegationsmöte på eftermiddagen.
En morgon som börjat med diskussion med den spanske ekonomiministern som av förklarliga skäl kretsade kring den spanska krisen. Vidare en diskussion på EPP-gruppens möte kring de resterande delarna av stabilitetspakten som kretsar kring övervakning och uppföljning av hur man fullföljer ekonomisk-politiska åtaganden. Socialisterna vill att EU ska bygga upp en fond motsvarande 1% för offentliga investeringar.
Förutom att det är investeringar som kommer att ske på bekostnad av nationella investeringar innebär det en gigantisk utökning av EU-budgeten, i princip en fördubbling om man tänker sig att pengarna ska användas på årlig basis, innebär det en gammal välkänd övertro på offentliga investeringar.
I slutändan blir det investeringar i företagande som påverkas samtidigt som politiken snarare än efterfrågan styr över investeringarna. Det är många som just nu vill ha stora statliga fonder, för banker, för investeringar och för så kallade brandväggar. Gemensamt har de att de tror att Europas problem med konkurrenskraft, innovationer och kostnadsläge kan lösas genom ökade lån och ökade skatter.
Och offentliga utgifter har det inte varit brist på så om det skulle vara lösningen på problemen hade vi inga.
I dag presenterade kommissionären Michel Barnier kommissionens förslag kring bankkrishantering, ett lagförslag som jag kommer att arbeta en hel del med och där min utgångspunkt kommer att vara att på en gång dra nytta av svenska erfarenheter samtidigt som min strävan kommer att vara att utveckla klarhet och rättsäkerhet för att det inte ska finnas någon osäkerhet kring vad som händer vid kriser.
Och just nu överläggningar kring långtidsbudgeten där de som vill öka utgifter och höja skatter dominerar. Det är inte underligt att vi har problem i Europa.