En nation som väljer och en nation att fira

I dag riktas Europas blickar mot valet i Serbien. Det kommer att vara ett viktigt avgörande inte bara för Serbien och serberna, om de väljer Kosovo eller Europa, utan också för Europas framtida utveckling på Balkan och EU´s förmåga att bidra till Kosovos utveckling. Men mer än något annat handlar det förstås om Serbien, om Serbien ska vara ett land som väljer ansvarsfulla ledare eller som ger sig hän åt ledare som väljer hatet och nationalismen. Det var så en gång Serbien kom att bedriva etnisk rensning i Kosovo och det är med sådana ledare man väljer att ställa sig vid sidan om Europa och demokratiska värden. Då återstår Ryssland, och Ryssland vill gärna stödja den politik av nationalitetsmotsättningar som präglar regimen Putins utrikespolitik och inrikes agerande. Världen ingrep en gång mot den serbiska regeringens agerande mot kosovoalbaner. Nu kan landet välja att bli en del av den civiliserade världen.

Burma är på motsvarande sätt ett land som ställe frågan hur långt en regim ska kunna gå i förakt för det egna landets medborgares liv. Det är svårt att se något annat än att man nu har get det moraliska skälet för ett internationellt ingripande.

Om någon halvtimme ska jag nu bege mig till Synagogan i Stockholm där jag med andra ska tala vid firandet av Israels 60 årsdag. Anförandet kommer att finnas på webbben senare i dag. Till skillnad från så många andra länder i sin del av världen har Israel utvecklat och stärkt demokratin. Det är ett fenomen värt att fira när vi ser hur många länder som antingen balanserar mellan demokrati och diktatur eller som inte ens kommit så långt.