Det är inte EU:s toppmöten som ger svaren på hur Europa ska komma ur krisen.Ännu viktigare är de beslut som fattas inom ramen för världens ledande ekonomier i G20, vars nästa möte är i Cannes 3–4 november. De viktigaste åtgärderna är att öppna för handel – inte att reglera den, skriver Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker.
Det är symbolpolitik som nu riskerar att föra Europa och den globala ekonomin vidare in i den ekonomiska krisen.
Efter det Europeiska rådets möte i går kvarstår fortfarande den avgörande uppgiften att göra Europa till en tillväxtekonomi, med krav på reformer både i de enskilda medlemsstaterna och på den inre marknaden. Utan tillväxt i EU och framför allt i skuldkrisens länder kommer ingen trovärdighet växa fram oavsett de bästa brandväggar.
Förslagen om finansiell transaktionsskatt och eurobonds är i den delen återvändsgränder. De avslöjar snarare en omedvetenhet om de reformer som krävs än den beslutskraft som nu behövs. De leder nämligen vare sig till ökad tillväxt, ökade investeringar eller minskade underskott. Snarare riskerar de att bidra till för höga utgifter. Lägre räntor för dem som missköter sina ekonomier och högre för dem som sköter de offentliga finanserna leder inte fram till de reformer som behövs utan skapar snarare en konstlad trygghet att underskotten går att finansiera som om inget har hänt.
Vägen ut ur krisen måste bygga på europeiska reformer men också på en förståelse av att vi i dag är en del av en global ekonomi som är mycket större än Europa och som sätter villkoren för vår utveckling. Det skiljer sig från för 20 år sedan då Västeuropa och USA dominerade den globala ekonomin näst intill totalt. I dag kan det sägas att Västeuropa och USA dominerar den globala krisen. Den insikten måste prägla europeiska ledares budskap vid det kommande G20-mötet i Cannes islutet av nästa vecka.
Lösningen på Europas problem ligger inte i regleringar av olika globala marknader som om detta skulle underlätta för Europa att dominera världsekonomin. Den tiden är långt förbi. Dels är det andra regioner och större delar av den globala ekonomin som skulle påverkas av dessa regleringar och dels går det inte att genomföra dessa förändringar av just det skälet att det skulle motverka tillväxtens förutsättningar i andra delar av världen.
Reglerade priser på råvarumarknader och livsmedel kommer inte att bli verklighet i en värld där efterfrågan på råvaror och livsmedel växer även när Europa står stilla. Reglerade valutor, som på ett mer förmånligt sätt tar hänsyn till Europa och USA kommer inte att bli global verklighet eftersom det skulle gå emot så många andras intressen. Det är inte genom åtgärder av det slaget som vi skapar en bättre balans i den globala ekonomin och förutsättningar som kan bidra till ekonomisk återhämtning.
I stället krävs det öppnare marknader, både vad gäller valutor, råvaror, jordbruksprodukter och tjänster.
Varje krav på reglering av globala marknader kommer att motverka denna öppenhet på ett sätt som stå i strid med Europas intressen.
I min rapport om Global Governance, som är Europaparlamentets plattform inför nästa veckas G20-möte, har jag fått stöd för att globala överenskommelser bör genomföras inom ramen för institutioner som har global förankring, och som har ett formellt ansvar. Det är i första hand Internationella valutafonden, IMF, och WTO, den ena med ansvar för betalningsbalanser och den andra för den öppna fria handeln.
Och den viktigaste åtgärden är inte regleringarna av handeln utan öppningen av den, både vad gäller jordbruk och tjänstesektor, men också konvertibla valutor som leder till balans och ökat välstånd, inte minst för Kinas nedpressade konsumenter, och ökad konkurrenskraft för de gamla ekonomier som nu måste skärpa sig.
Så enkelt är det och så svårt. Det krävs att vi lägger skenlösningar åt sidan och sätter tillväxten i centrum.
Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker (M), vice ordförande i EPP.
Läs gärna debattartikeln, med kommentarer, på Dagens Industris hemsida.