I maj 2015 beslutade Transportstyrelsens GD att, som det heter, göra avsteg från svensk lagstiftning vad gäller säkerhet och skydd av personuppgifter. Det vill säga; chefen för en svensk myndighet direkt underställd regeringen beslutade om att begå brott mot lagar som är till för att värna svensk säkerhet och svenska medborgares skydd. Det är en grund för avsked. Alla alarmklockor borde ha ringt.
Senare under året inledde Säpo en granskning av utläggningen av datadriften till datacentraler i bland annat Rumänien och det faktum att svenska lagar uppsåtligen inte efterlevdes av en statlig myndighet. När SÄPO inleder en granskning av en svensk myndighets brott mot svensk lagstiftning och svensk säkerhet är det inte ett av tusen ärenden, som Stefan Löfven förklarade när han beskrev det intensiva arbetet i regeringskansliet. Alla alarmklockor borde nu ha ringt i regeringskansliet.
Något larm nådde fram till justitiedepartementet i åtminstone januari 2016, sent även det med tanke på ärendets karaktär, att svensk säkerhet hotades genom en myndighets uppsåtliga lagbrott. I mars 2016, två månader senare, nådde larmet fram till försvarsministern. Vi talar här om snigelfarter i ett för riket viktigt säkerhetsärende. Under denna snigelmässiga kommunikation åstadkoms en betydande del av den skada som nu diskuteras. Från SÄPO´s rekommendation i november 2015 att omedelbart stoppa utläggningen tog det två månader innan inrikesministern säger sig ha fått kännedom, och ytterligare två månader innan försvarsministern anser sig informerad. Under dessa fyra månader av bristande insikt och information skapas en stor del av den skada som drabbat svensk säkerhet.
Redan efter det olagliga beslutet i strid med svensk säkerhet i maj 2015 borde Generaldirektören ha avskedats. Det faktum att ingen i styrelsen, ingen i något departement med intresse av detta skeende informerat eller informerats är anmärkningsvärt med tanke på det uppenbart oacceptabla att en svensk myndighet i strid med svensk säkerhet bestämmer sig för att bryta mot svenska lagar tillkomna för att värna denna säkerhet.
Åtminstone i januari 2016 hade ett statsråd i regeringen kännedom om detta. Och i mars 2016 åtminstone två, med en kommunikation som i en haverifråga ger ordet snigelfart en negativ tolkning. Det har då gått fyra månader efter det att SÄPO avrådde Transportstyrelsen från att lägga ut datadriften till driftcentraler i Central- och Östeuropa med personal utan säkerhetsklassning, i strid med svensk lag. Ingen av dem informerar statsministern. Ingen av dem informerar det för myndigheten ansvariga statsrådet.
Nu säger statsministern, som han uttryckte det vid gårdagens pressträff och senare, att det är först nu ”vi” har en fullständig bild. Det är fel. Den relevanta fullständiga bilden fanns i november 2015 då SÄPO avrådde och det var uppenbart att Generaldirektören beslutat om lagbrott. Vad gäller förundersökning och rättslig process som pågått därefter påverkar det inte den fulla bild som en regering och en statsminister behöver för att agera. Den handlade om det rättsliga ansvaret och straffpåföljd. Inte om det lämpliga i att bryta mot svensk lag och underminera svensk säkerhet. Den bilden var som sagt tydlig i maj 2015, än tydligare när SÄPO avrådde och inledde förundersökning november 2015 och tydliggjord för inrikesministern januari 2016 och för försvarsministern i mars 2016.
Det innebär att regeringen borde ha tagit ett beslut om att avskeda Generaldirektören på stående fot i januari 2016 istället för att ett år senare i början på 2017 uppge att man hade olika uppfattningar om hur myndigheten skulle drivas och entlediga generaldirektören. Under det år som gått från januari 2016 och januari 2017 har Sverige tillfogats ytterligare skada och exponerats av ytterligare risker. Allting har tillåtits pågå.
När försvarsministern i riksdagen säger att allt han behövde göra gjordes är det fel eftersom verksamheten fortsatta och generaldirektören som ville driva verksamhet i strid med svensk lag satt kvar.
När Stefan Löfven nu säger att vi först nu har den fulla bilden av Transportstyrelsens haveri är det fel. Den bilden fanns redan i maj 2015 och ledde till att SÄPO agerade vidare i november 2015. Och åtminstone i januari 2016 hade inrikesministern och därmed regeringen bilden klar för sig. Samtliga åtgärder som nu vidtas kunde ha vidtagits då, inklusive att stoppa utläggningen. För varje månad som har gått sedan dess hade mer kunnat göra för att minska skadeverkningarna.
Löfven säger bokstavligen att man inte visste något eftersom man inte kommunicerar den typen av frågor inom regeringen eftersom departementen sköter sig själva och att det inte spelar någon roll eftersom regeringens agerande inte behövdes eftersom allt sköttes ändå av tjänstemän och att ingen skada är skedd eftersom allt som kunnat göras är gjort och att man nu vidtar de åtgärder man inte vidtog innan eftersom man nu har den fulla bilden att det är ett haveri. Hela detta skeende är ett haveri.
Fram träder bilden av en regering som saknar ledning. Statsråd anser sig inte behöva eller anser det inte meningsfullt att informera statsministern om ett säkerhetsmässigt haveri i en statlig myndighet, som kräver en regerings beslut i varje fall i frågan om att avskeda generaldirektören. Statsministern saknar uppenbarligen auktoritet, ledarskap och kontroll över verksamheten.
Lika illa är att regeringen åtminstone nu när den försvarar sina försummelser menar att det tillhör svensk förvaltningsstruktur att man inte informerar varandra. Det är trams. Vi har en regering för att samordna olika verksamheter och en statsminister för att ansvara att detta sker. Departement och myndigheter ska enligt svensk lag samverka. Regeringen har det övergripande ansvaret för att sådan samordning sker. Den styr riket och är ett kollektiv gemensamt ansvarigt för de beslut som fattas, och för de beslut som inte fattas.
Nu skyller man på varandra, på andra och på alliansen. Det man säger är att man inte tar ansvar, inte kommunicerar och saknar ledning. Det är ett haveri. Löfven har helt rätt. Han insåg dock inte att det inte är ett haveri som kan skyllas på andra utan som är hans eget. Regeringen har inte agerat för den har inte förstått sitt ansvar och för att den har saknat ledning.