Valet i Turkiet gav ett starkare [BILD1]stöd för det regerande AKP partiet och därmed för de reformer som genomförts, bland annat som ett led i landets anpassning till medlemskap i EU. Den som vill se lite tydligare hur resultatet har blivit i olika delar av landet kan göra det här. Viktigare är att AKP dels får en tydlig majoritet, fortsatt kommer att driva EU-förhandlingarna och modernisera Turkiet men utan en två tredjedels majoritet, vilket krävs för att kunna driva igenom valet av president. Det är i grunden bra för stabiliteten i landet, för den sekulära trovärdigheten gentemot dem som fruktar en islamisering och för att Turkiet ska kunna utvecklas till ett modernare samhälle.
Valresultatet visar att ett stort muslimskt land kan reformeras, utvecklas och förena religiös identitet med ett sekulärt styrelseskick. Och för EU innebär det ett tydligt besked gentemot dem som är emot ett turkiskt medlemskap att Turkiet utvecklas i rätt riktning och tar allvar på de krav som ett medlemskap ställer. Det innebär att nu är det EU och dess medlemsstater som måste visa att man tar Turkiet på allvar. Om Sarkozy och andra EU-motståndare hade föredragit ett resultat som besannade deras uttalade farhågor var valet ett bakslag för dem, men tveklöst en framgång för den demokrati som ligger i Europas intresse och är en grund för medlemskap i EU.