Det är en underlig paradox att de som tillhör de mest EU-kritiska ofta är de som vill använda EU för att reglera mest. Det är inte så underligt eftersom Europeiska Unionen i grunden är ett frihetsprojekt som syftar till att öppna gränser och fri rörlighet. De som ogillar friheten och öppenheten vill gärna reglera desto mer, även om det sker från Bryssel.
I veckan som gick röstade vi i Europaparlamentet om ett lagförslag som säger kvotering till bolagsstyrelser. Jag tror inte på kvotering eftersom det innebär att vi förstärker en kategorisering av människor som kvinnor och män när jämställdhet istället bör handla om att vi frigör oss från kategorisering. Jag vill inte ha ett samhälle som återgår till en lagstiftning där kvinnor och män delas in i skilda grupper utan där vi alla är individer och medborgare med samma rätt och frihet.
Självfallet påverkar en kvotering till börsbolagens styrelser inte jämställdheten för kvinnor och män i det svenska samhället. Den handlar om hur vi enklare ska förena arbete med familj, hur vi bryter upp från kategorisering där vi ser män eller kvinnor som kollektiv där individen är underordnad i betydelse, hur vi stimulerar företagande och karriär där flertalet kvinnor har sina arbeten och mycket annat som handlar om inkomst, ekonomiskt utrymme efter skatt och möjligheten att försörja sig på sitt jobb.
Där har RUT, jobbavdragen, företagandet inom välfärdssektorn betydelse(det är intressant att socialdemokrater aldrig ifrågasätter vinster i företag som bygger sjukhus och förskolor och som producerar sjukvårdsutrustning men alltid i de företag som utför sjukvården och tar hand om barnen, där män dominerar i de förra och kvinnor i de senare )
Men det var inte frågan när ett antal svenskar röstade ja för kvotering i Europaparlamentet. Den handlade istället om det faktum att de körde över Sveriges Riksdag i en fråga som vi bör bestämma över i Sverige. Det är nämligen i Sverige som vi bör bestämma lagstiftningen för svenska bolag och styrelser. Inte i Bryssel. Europaparlamentet är inte ett överparlament till Sveriges Riksdag eller andra nationella parlament.
De som röstade för röstade emot svensk suveränitet. Och därmed öppnar de för att Bryssel ska bestämma över Sverige i frågor som vi själva bör bestämma över. Jag anser att vi i Sverige själva ska bestämma över familjepolitik, abortpolitik, arbetsmarknad, energipolitik, bolagslagstiftning, vargjakt, snus, skola, socialförsäkringar och pensioner. För att ta några exempel. Det är många som när de kommer till Europaparlamentet tror att man vet bättre bara för att man sitter där och därför vill reglera allt, inte minst dem som föredrar mer reglering framför mer frihet.
De säger så att säga aldrig nej till att reglera även om det är i det EU de misstror.
Det leder till tre saker. För det första riskerar vi att försumma de stora gemensamma uppgifterna som kan göra Europa stort, starkt och öppet. För det andra inkräktar vi på medlemsstaternas suveränitet. För det tredje får vi ständigt ökade regleringar och byråkrati när vi beslutar om frågor som medlemsstaterna själva är bäst på att bestämma över.
Krånglets och förmynderiets politik fick sina ansikten bland de svenskar som i veckan röstade för att EU och inte Sveriges riksdag ska bestämma över svenska företags styrelser och svensk jämställdhetspolitik. Det är bland annat detta som Europavalet handlar om.
Gunnar Hökmark