Det som nu händer i Iran är att regimens egen förmenta legitimitet faller sönder. När politiska ledare som hävdar sin legitimitet i religion och gudstro avslöjas så uppenbart som fuskare avslöjas också naturen av deras regim. Det är en regim av förtryckare med totalitära samhällsuppfattningar som föraktar människors värde och rättigheter.Innebär det att regimen nu kommer att falla? Nej, men att den faller i ögonen på sig själv och inför sina närmaste. När de själva inte kan se legitimiteten i sin maktutövning kommer allt fler distansera sig om inte annat i sitt inre. När regimerna i Östeuropa föll var det just detta som hände. Och i efterhand visade det sig att ännu fler än som trädde fram ansåg sig vara regimkritiker. Kanske inte så modigt, och just anpasslighet. Men när en regim till slut bara består av dem som anpassar sig och de som dras till grymheten och förtrycket som sådant så kommer motståndet att växa från normala människor.
Det stöd som Ahmadinejad då har ute i landsbygden spelar då mindre roll. Det är inom ett samhälles elit man måste kunna vinna stöd eller respekt. Det är den respekten som nu faller när allt fler inser att allt fler inser det är skurkar som leder landet, om än i prästerskapets dunkla kåpor. Skurkar är skurkar vad de än skyller på. Och ju snarare omvärlden tar detta som sin utgångspunkt för Iran politiken, desto bättre är det.
Nu är det viktigt att EU och det europeiska samhället låter sin politik präglas av att det är en diktaturregim som bara kan överleva genom omfattande och organiserat valfusk och genom förtryck av människors friheter. Och det är viktigt att vi på ett klokt och anpassat sätt ger stöd till dem som i Sverige och i Europa ger sina landsmän stöd.