[BILD1]Sitter just nu på Ekonomiska utskottets sammanträde i Europaparlamentet där den tyska kommunisten Sahra Wagenknecht presenterar sin rapport om skattepolitiken och Lissabonstrategin. Hennes uppfattning är att skattepolitiken ska ha som uppgift att omfördela inkomster och hellre vara på arbete och företagande än på konsumtion.
Det är en politik som leder till mindre arbete och företagande och som förhindrar en utveckling av vårt samhälle. Europa har i genomsnitt10 till 15 % högre skattetryck än flertalet globala konkurrenter. Det riskerar att ge färre jobb, lägre löner och mindre företagande om vi inte kan kompensera med konkurrenskraft inom andra områden. Det är i det perspektivet som skattepolitiken bör diskuteras. I Sverige och i Europa.
Det är nämligen välfärden, tillväxten och jobben som är den viktigaste omfördelningen och det är summan av skatteintäkterna i förhållande till offentliga uppgifter som är avgörande snarare än glädjen över att beskatta de verksamheter som ger välfärd som bör stå i förgrunden. Det gör det inte för en person som gick med i det östtyska kommunistpartiet 1989, då andra försökte lämna det. Och vår skattepolitik ska tillåta och respektera, inte motverka, skillnader mellan länder utifrån olika politiska mål, inte minst för att den institutionella konkurrensen är viktig för oss också i det globala perspektivet.