I måndags fick jag i ekonomiska utskottet stöd för mitt förslag till europeisk lagstiftning om bankkrishantering. Det förslag som jag presenterade för utskottet innebär i korthet att aktieägare och långivare till banker nu får möta den risk som varje affärsverksamhet innebär, nämligen att man riskerar att förlora sina pengar.
Det innebär att varje bank kommer att ha en övervakning och tillsyn från ägare och långivare som kommer att driva fram banker som har den styrka som krävs för de risker man vill ha. Det ger både ett stabilare banksystem och utrymme för den långivning som en dynamisk ekonomi kräver.
Jag fick också stöd för att stater vid systemkris ska kunna träda in men då under förutsättning att skattebetalarna värnas genom att de kan tillgodogöra sig aktiernas framtida värden när ekonomin har återhämtat sig och banken på nytt kan stå på egna ben. Det innebär att den modell som bland annat har präglat svensk bankkrishantering nu blir en del av en europeisk bankkrislagstiftning förutsatt att mina förhandlingar med rådet lyckas i denna fråga.
Samtidigt med att utskottet beslutade om att stödja mina förslag fick jag också ett mandat att inleda förhandlingar med rådet och med det irländska ordförandeskapet. Det kommer väl ta en viss tid men min tanke är att vi nu ska sikta mot en moderniserad och verklighetsanknyten bankkrislagstiftning. Min förhoppning är att vi ska ha en överenskommelse under hösten, förutsatt att medlemsstaternas företrädare i rådet lyckas ena sig.
I parlamentets debatt i tisdags om en framtida bankunion pekade jag på att den lagstiftning som utskottet nu beslutat om uppfyller många av de förhoppningar som många knyter till en union inom unionen utan att riskera skapa splittring och fragmentering.