Hoppa till innehåll

En Europaminister måste ha en genomtänkt Europapolitik

Det är bra att Sverige nu har fått en Europaminister. Det innebär ett större fokus på EU i regeringen och innebär att Margot Wallströms kampanjande för Säkerhetsrådsplatsen i den mindre demokratiska världen inte dominerar svensk utrikespolitik. Det är viktigt att vi med kraft hävdar svenska intressen i det europeiska samarbetet.

Det gäller både vår syn på fri handel och det transatlantiska frihandelsavtalet och på fördjupningen av den inre marknaden. Men det är samtidigt viktigt att slå vakt om suveränitet och varje medlemsstats kompetens att avgöra de frågor som tillhör medlemsstaterna att bestämma över.

Där är det lätt att uppfattningarna i de olika sakfrågorna slinter med det som är ett grundläggande svenskt intresse att värna om subsidiaritet och de frågor som vi ska bestämma över själva.

EU ska inte ges beskattningsrätt. Den ska vara en fråga för den svenska riksdagen. Där ser vi just nu har Magdalena Andersson i ivern att vinna politiska poänger på vikten av att bekämpa skatteflykt är på väg att säga ja till att EU får en ökad makt över skattefrågorna. Det kan vara roligt så länge man får sin vilja igenom men inte lika bra när andra formar en majoritet mot oss. Och skatteflykt bekämpas bäst genom ett samarbete baserat på medlemsstaternas myndigheter och ansvar. Inte genom att skapa nya gråzoner och otydliga ansvar.

Samma sak gäller flyktingfrågorna. Ann Linde har nu uttalat sig för att EU ska ge medlemsstater böter om de inte gör som majoriteten vill i flyktingfrågan. Men oavsett vad vi gillar det är frågan om flyktingmottagande i det enskilda landet till slut en fråga för medlemsstaterna att avgöra. Det måste vara samarbetet och solidariteten som ger en möjlighet att förverkliga gemensamma målsättningar. Men EU är ingen överstat med underordnade medlemsstater och vi ska inte sträva efter det vare sig i denna fråga eller i skattefrågan.

 

Lika viktigt som samarbetet är respekten för medlemsstaternas suveränitet. Sverige behöver inte bara en Europaminister utan också en konsekvent och genomtänkt politik för hur vi utvecklar samarbetet, både vad gäller politikens innehåll och vad gäller formerna för hur vi fattar beslut liksom var beslut ska fattas.