Våren har definitivt kommit längre i Strasbourg än i Stockholm. Det frustrerande med den långa resan kan delvis under vissa stunder kompenseras av det faktum att här kan de närmaste dagarna råda vad som närmast är sommarvärme, åtminstone dagtid då man med säkerhet är inlåst i möten.
Veckan i Strasbourg kommer för min del innebära en debatt med anledning av Europeiska rådets möte kring stabilitetspakten och konkurrensfrågorna, överläggningar kring den fortsatta grannskapsprocessen tillsammans med den tjeckiske kommissionären Füle och en uppdatering kring var vi står i frågan om den nya spektrumpolitiken med IT-kommissionären Kroes. I plenum kommer grannskapspolitiken stå i fokus.
Eftermiddagen har för min del bestått i ett presidiesammanträde med energifrågan i fokus, där diskussionen om erfarenheterna efter naturkatastrofer och kärnkraftsolyckor i Japan handlar om att lära av erfarenheter eller falla tillbaka i traditionella uppfattningar om man är för eller emot kärnkraft. Det är en diskussion som inte bara berör kärnkraften. Frågan om hur klimatdebatten ska kunna föras vidare påverkas i stor utsträckning om vi lär oss av erfarenheter för att utveckla säkerhetsstandards eller om vi får genomslag för en politik som avvecklar kärnkraft och ökar fossil energianvändning.
En mer inträngande diskussion kring förberedelserna för långtidsbudgeten tog en timme som jag utnyttjade för att i vår grupp försöka slå fast en agenda där vi måste vara beredda att ifrågasätta gamla utgifter om vi ska kunna prioritera nya och viktigare.
En kort genomgång med kolleger som har föreslagit förändringar i rapporten om spektrumpolitik för att vinna stöd för de kompromisser jag föreslagit. Och nu en diskussion om hur vi lagstiftar om derivathandel utan att försvåra för företag och finansmarknaden som sådan. Derivat är som ett slags försäkring, som behöver transparens och säkerhet som bidrar till handel och även osäkra transaktioner, till exempel när valutarisker är stora.