En dag som innehållit ett längre möte med parlamentariker från Europeiska unionens grannar i östra Europa, det vill säga Ukraina, Moldavien, Azerbadjan, Armenien och Georgien. Även Vitryssland ingår i det europeiska partnerskap vi har med dessa länder men på grund av brotten mot alla upptänkliga mänskliga fri- och rättigheter står deras stolar tomma i väntan på att demokratin får en chans.
För dessa länder lever det sovjetiska arvet kvar på många olika sätt. De gamla strukturerna finns kvar, rysk trupp finns kvar eller är ett direkt hot. Ryska industriintressen agerar även politiskt och ryska minoriteter utrustas med ryska pass som en signal över ryska intressen. För dem är samarbetet med EU en möjlighet att skapa sig ett större oberoende och dessutom en process som leder till demokrati och en plats i det Europa man framförallt känner sig höra hemma i.
Det finns en tydlig signal vi kan ge dem och det är att demokrati, rättstat och transparens är det som öppnar deras väg till Europa. Att klargöra demokratins krav som en förutsättning att tillhöra en annan och modernare gemenskap spelar roll även för den gamla maktens företrädare som även i dessa länder känner det obekväma trycket från Ryssland.
Så spelar europasamarbetet även i vår tid och just nu en roll för demokratin och för friheten i länder där detta är bristvara. Och så kan ännu ytterligare steg mot demokrati leda till att konflikterna som finns i denna del av Europa kan läggas åt sidan.
Under dagen diskuterade vi också över de svenska partigränserna ett initiativ för att göra så att Raoul Wallenberg som en europeisk hjälte av stora mått kan bli hedrad och hågkommen i parlamentet med en plats eller ett rum med hans namn.
Utöver detta, genomgång av paragrafer och lagstiftning när det gäller kapitaltäckningsdirektiv, strukturförändringar inom telekommarknaden som kan eliminera behovet av dyrbar roaming för datatrafik, förberedelser inför arbetet med forskningsprogrammet, kommentarer till parlamentets syn på det internationella avtalet för Finanspakten och dessutom lite arbete med de konstitutionella frågor som rör hur valet till parlamentet går till. Som av en ren slump vill ett antal stora länders företrädare ha ett system som ger stora länder ännu fler mandat. Det går rakt emot den fördelning som gav Sverige två ytterligare mandat. Och det behöver stoppas. Sånt tar också sin tid. Och hänger på något konstigt sätt samman med friheten och freden.