En dag i Wroclaw som präglats av diskussioner kring hur det östliga partnerskapet ska kunna utvecklas. Den armeniska ekonomiministern som underströk vikten av ökad handel, inte bara av ekonomiska skäl utan för att bidra till samhällsförändringar. Aleksander Milinkievic, oppositionsledare från Vitryssland som beskrev diktaturens rädsla och brutalitet. Den moldaviske premiärministern Vlad Filat som klargjorde hur avgörande Europaperspektivet är för reformkrafterna i hans land. Och den polske utrikesministern Sikorski som beskrev de steg som nu måste tas för att driva på utvecklingen av samarbetet. Mitt i skuldkrisen är det viktigt att inte försumma de möjligheter som finns att förändra Europa och som måste användas nu.
Det gör inte att den ekonomiska krisen är mindre viktigt. Tvärtom understryker den att vi bör göra vad vi kan för att skapa stabila förutsättningar för tillväxt i vår del av världen. Vi måste utnyttja varje tillfälle att värna demokratins förutsättningar men också förutsättningarna för vår ekonomiska utveckling. OECD påpekar i en rapport hur viktigt det är.
Tillväxten stannar av i de stora industrialiserade ekonomierna samtidigt som de framväxande ekonomierna fortsätter en hög tillväxt om än på något lägre nivå. OECD uttrycker det så här:
”Economic recovery appears to have come close to a halt in the major industrialised economies, with falling household and business confidence affecting both world trade and employment, according to new analysis from the OECD. Growth remains strong in most emerging economies, albeit at a more moderate pace.”
Det är samma tendens som Exportrådet pekar på i sin rapport, liksom alla andra prognosmakare. Det är svårt att mot den bakgrunden förstå riksbankens budskap att räntorna är för låga och måste höjas. Varför de är för låga är svårt att förstå med tanke på omvärlden och varför de måste höjas om dagens prognoser kommer att gälla framöver är lika svårt.
Det är nu vi ser de långsiktiga konsekvenserna av åtstramningsprogram som med nödvändighet kommer att prägla världsekonomin ett antal år framåt i tiden. Alternativet är nämligen en ännu mer drakonisk åtstramning i form av uteblivna krediter och inställda betalningar.
Det är inte en attack från marknaderna, som det ibland heter, utan en konsekvens av att allt fler rådgivare väljer att inte låna eller kräva högre ränta för att låna till ekonomier och länder som man inte har fullt förtroende för. Det beror både på bristande budgetdisciplin och en för låg tillväxt. När nu tillväxten åter viker tillbaka växer skuldkrisens problem ytterligare. Det enda sättet att skapa ett förtroende är att nu genomföra reformer som ger trovärdig växtkraft i framtiden. Problemet är inte för låga räntor utan för låg tillväxt.