Dagarna i Strasbourg tenderar att slukas av möten och överläggningar kring det mesta som rör sig. För min del började morgonen med den moderata delegationens tisdagsfrukost, där vi noterade de beslut som ska hanteras och dessutom att detta blir en vecka som av uppenbara skäl kommer att präglas av den allt svårare skuldkrisen.
I kväll får kommissionens ordförande Barroso möjlighet att inför EPP-gruppen ta del av den reformagenda som nu måste prioriteras. I morgon blir det debatt i kammaren kring detta. För min del blir det anledning att vid båda tillfällena lyfta fram behovet av att göra den europeiska ekonomin till världens största marknad, genom reformer som öppnar upp.
Morgonen ägnades åt de förberedande diskussionerna kring det åttonde forskningsprogrammet och hur vi bättre ska länka struktur- och regionalpengar in i forskning.
Det kunde följas av en snabb överläggning kring hur röstningen om statstöd till tjänster i allmänhetens intresse ska hanteras. I den frågan saknas inte de som i skuldkrisens Europa gärna vill öka statliga utgifter för mer bidrag och låta monopol hindra konkurrens och tillväxt. Det är inte alltid som om det känns som att krisens utmaning har trängt in i allas medvetande.
En snabb genomgång därefter kring hur vi hanterar de kommande dagarnas Euronest Parliamentary Assembly och därefter votering i kammaren.
Eftermiddagen får fokus på spektrumpolitiken, förberedelser inför måndagens röstning om min rapport om Global Governance samt om rapporten om statsstöd till tjänster i allmänhetens intresse, ett antal möten med företrädare från partnerskapets östligare länder och dessutom som sagt, diskussioner med kommissionens ordförande om vikten av en ny reformpolitik.
Vid en middag i kväll träffar jag våra närstående parlamentariker från de fem närvarande partnerskapets länder för att förbereda morgondagens möten. Det blir också ett tillfälle att resonera kring vad som sker i dessa länder.