Donald Trump underminerar den västliga världens gemenskap och den europeiska säkerhetsordningen kan vara på väg att brista. Trumps möte med Putin kan öppna en avgrund av risker. Sverige bör sträva efter ett fördjupat försvarssamarbete inom EU och försvaret bör omedelbart få ett tillskott på 40 miljarder, skriver Gunnar Hökmark (M).
Den globala världsordning som har garanterat Europas stabilitet och Sveriges säkerhet skälver. Kanske är den på väg att brista, under kommande vecka eller kommande år. Hoten mot Sverige skulle snabbt öka om de mest avgörande förutsättningarna för vår säkerhet förändras. I gränslandet mellan fred och krig finns inga sannolikheter, bara risker vi måste kunna möta.
Den underminering av den västliga världens gemenskap som Donald Trump ägnar sig åt gör att det är allvar. Det handelskrig han har inlett riktar sig mot de länder som är en del av den globala ekonomin och drabbar USA:s vänner och allierade. Det handlar om välstånd men än mer om att global frihandel definierar en rättsprincip som lägger grunden för principen om att rätt går före makt.
Vad Trump säger till de demokratier som är USA:s allierade är att han är beredd att byta handel med säkerhet och säkerhet med handel. Det är ett sätt att villkora säkerhetsgarantier som ingen amerikansk president tidigare har gjort och som underminerar både europeisk säkerhet och USA:s roll i världen.
Det är i Sveriges absoluta intresse att Nato är starkt, även när Trump försöker underminera Nato. Ett svenskt medlemskap innebär att Nato får ett starkare europeiskt ben och, inte minst, bildar en solid försvarsgemenskap i Östersjön.
Trumps krav på europeiska länders försvarsanslag har tidigare framförts av amerikanska presidenter och av dem som vill stärka Europas försvar. Det nya är att han förväxlar den amerikanska ambitionen att vara en global supermakt med kostnaderna för Europas försvar och att han tror att det finns en gemensam finansiering av Nato. Nato är inget annat än de länder som utbyter säkerhetspolitiska förpliktelser. Det är Natos styrka och gör USA till viktig partner.
En annan avgörande förändring, som påverkar vår säkerhetsordning, är att Trump ser allt som utbytbart, på bekostnad av principer och allierades intressen. Samtalet med Kim Jong-Un byggde på en blind tilltro till en brutal diktator och ledde endast till att Trump lovade att minska amerikansk truppnärvaro och övningar för att försvara Sydkorea.
Därför finns det fog att vara orolig inför konsekvenserna av Trumps möte med Putin i Helsingfors och den fortsatta dialogen dem emellan. Signalerar Trump ett öppet eller underförstått ja till den ryska annekteringen av Krim bryter han inte bara mot amerikanska löften till Ukraina utan mot principen för hela den europeiska fredsordningen. Om Europas säkerhet blir en funktion av en amerikansk president som ignorerar sina allierade till förmån för en despots krav på ändrade gränser öppnar sig en avgrund av risker för Europa och Sverige.
För Putin, som under två decennier har byggt upp en strategi baserad på överlägsen militär förmåga i Europa, är varje eftergift från Trump välkommen. Det öppnar för ytterligare maktpolitik, inte minst i norra Europa, Arktis och Östersjön där förutsättningarna för Sveriges säkerhet formas. Arktis av strategiska skäl samt på grund av råvaror och Östersjön av säkerhetspolitiska och symboliska skäl, i strävan efter vad som i ryskt språkbruk kallas Fredens hav – ett hav där Ryssland dominerar.
Ryssland har under lång tid utvecklat nya förband för arktisk krigföring, har utökat förmågan att göra snabba luftlandsättningar med mycket stora förband och har överlägsen militär förmåga till havs, i luften och på land för gränsöverskridande militära operationer, allt manifesterat i stora provokativa övningar med tydliga mål.
Samtidigt har Putin försökt utveckla den politiska basen, genom att beskriva rysktalande befolkningar i de baltiska staterna som ryssar under Rysslands beskydd. Nordstream II utökar närvaron i Östersjön och har redan lett till krav på tillgång till hamnar och till ökad rysk militär närvaro.
I detta läge har Sverige nedrustat och fortsätter obegripligt nog, trots vissa tillskott, denna försvagning. Underfinansiering innebär en minskad militär förmåga. Tidigare försvarsbeslut är långt ifrån utformat för att möta dagens hotbild, än mindre morgondagens.
Svensk försvarspolitik har utgått från hoppet om att väpnade angrepp mot Sverige kunde uteslutas för överskådlig framtid. Regeringen låter, trots denna uppenbara felsyn, byråkratiska principer om en långsamt verkande försvarsberedning vara överordnad verkligheten, med ett kommande försvarsbeslut 2020 som inte kommer ge effekt förrän kring 2023. Det är en dinosauries reaktion.
Även den klarsyn som präglar Alliansens försvarspolitik har en eftersläpningseffekt. Stegvis höjda försvarsanslag, redan från denna höst, tar tid innan de kan möta vår säkerhetspolitiska verklighet. Därför behöver den kompletteras med en omedelbar återhämtning av förmåga som tar nuets hot på allvar.
Det går inte att mäta sannolikheter för krig eller militära operationer. De formas av den logik som präglar despotiska ledares beslutsfattande. Däremot vet vi att både handelskrig och militära operationer i Europa redan är en verklighet. Det pågår ett konventionellt krig i Ukraina med Ryssland som anfallande part. Men även desinformation, cyberkrig och datahackning tillsammans med kriminalitet, korruption och användning av dödliga medel för att avrätta människor i andra länder. Detta kräver en försvarspolitik som består mindre av politisk diskussion och mer av försvar.
Sverige bör omgående genomföra en engångsfinansiering av försvaret för att möjliggöra en snabb återhämtning av försummad materielförnyelse. En engångsfinansiering på 40 miljarder kan leda till en fullständig beväpning av flygvapnet med Meteormissilen, behållande av samtliga Gripenplan parallellt med tillförseln av Gripen E. Det kan ge nödvändig grundutrustning för bland annat mörker och skydd, utrustning av kustkorvetter med avancerat luftvärn, utveckling av kustartilleri, fler ubåtar och fartyg i drift samt en påbörjad utveckling av nya ubåtar och långräckviddiga missiler. Förband skulle omgående kunna få Archerhaubitsar och återrekrytering av avgången befälspersonal samt en snabb upprustning av cyberförsvar skulle omedelbart kunna ge ökad försvarsförmåga. Frågan om Patriot luftvärnssystem bör omedelbart ställas mot alternativet Aster med snabbare leverans, lägre pris och bättre prestanda.
Samtidigt bör regeringen säkerställa nödvändig tillgång till övningsfält och att strategiskt viktiga hamnar och infrastruktur inte kan användas av främmande makt.
Det är i Sveriges absoluta intresse att Nato är starkt, även när Trump försöker underminera Nato. Ett svenskt medlemskap innebär att Nato får ett starkare europeiskt ben och, inte minst, bildar en solid försvarsgemenskap i Östersjön. Bilaterala avtal med USA och andra länder är värdefulla, men ersätter inte ett avtal gemensamt med Natos länder.
Inom ramen för EU bör Sverige sträva efter ett ökat militärt samarbete som innebär ökade möjligheter att förflytta militär trupp, ökad gemensam ledningsförmåga, stärkt industri, gemensamma insatsförband motsvarande dagens stridsgrupper och gemensam övningsverksamhet. Sverige bör vara aktivt i att fördjupa EU:s försvarssamarbete tillsammans med länderna kring Östersjön.
Den europeiska säkerhetsordningen skälver i detta nu. Det är nu som varje svensk regering måste agera för att värna Sveriges säkerhet