/
Den svenska penningpolitiken, och finanspolitiken, har hamnat i en otakt med konjunktur och ekonomins utveckling. På väg in i en lågkonjunktur, som förstärks av den oro som kriget i Ukraina ger och de höga energipriserna, bedrivs en åtstramningspolitik som står tvärtemot vad ekonomin kräver.
Uppfattningen att inflationen, som till stor del beror på höga elpriser och för Sveriges del en instabil valuta, kan bekämpas med ännu högre räntor bortser dels från att konjunkturen kommer att dra ner inflationen, att bedömningen nu är att den snart toppar samt att, vilket kanske är viktigast, att den köpkraftsindragning som svenska hushåll nu utsätts för är extremt unik.
De höga el- och energipriserna innebär tillsammans med de skattehöjningar som de leder till genom ökade momsintäkter och överföringsavgifter en åtstramning av hushållens ekonomi som är extremt omfattande. De räntenivåer som nu är har redan de en betydande åtstramningseffekt. Att i det läget höja räntorna ytterligare är att driva Sverige djupare ner i lågkonjunktur samtidigt som den redan nu genomförda åtstramningen håller på att bromsa inflationen. Det är snarare nu dags att sänka skatter, med energiskatter och moms på energi som ett lämpligt första steg.