Om man en dag låter bli att köpa en bil för 200 000 kronor kan man lura sig att man genom denna handling gjort sig en förtjänst på motsvarande belopp som man därmed kan använda för att finansiera renoveringen av sin lägenhet. Problemet är dock att man inte har en krona mer för att man avstod från köpet. Om det inte vore så skulle vi alla vara stormrika på grund av allt vi varje dag avstår från att köpa.
Det än större problemet är att det är just denna logik som regeringen nu använder när man ska subventionera byggbolagens vinster med de skatteintäkter som man tror sig inte få genom RUT- och ROT-avdragen. Den lägre skatten på tjänster för renoveringar eller för städning blir i socialdemokraternas världsbild en utebliven skatt som är en kostnad för statskassan på flera miljarder som de nu vill använda till att finansiera en återgång till en subventionerad byggmarknad.
Problemet är att detta inte är pengar som man skulle få in om skatten var utan avdrag. Skälet till att RUT- och ROT-avdragen har vuxit i omfattning är ju att de tjänster det handlar om används allt mer vilket i sin tur beror på att det finns ett avdrag på 50%.
Det innebär i sin tur att staten faktiskt får in en ökad skatteintäkt på de 50 % som går till skatt, som man annars inte hade fått på grund av konkurrensen mellan svarta och vita jobb och på grund av att 100 % leder till noll efterfrågan på tjänsterna för många.
Det vill säga 100 % skatt leder till 0 skatteintäkt från alla dem som då inte har råd alls eller från dem som hellre då betalar svart. Det ligger i ökningens natur att avdraget har varit framgångsrikt i att göra svarta jobb vita, att tjänsteanvändningen ökat och att fler har fått möjlighet att renovera, få hjälp med städning och kunnat arbeta vitt.
Den ökade skatteintäkten som är den andra sidan av avdragets mynt motsvaras av en lägre skatt för de enskilda vilket lett till en efterfrågan som inte tidigare fanns. Om man nu höjer skatten genom att sänka avdraget minskar användningen. Då minskar skatteintäkterna eftersom de pengar man inte fått in på högre skatt är skälet till att man fått in skatteintäkter på grund av en ökad användning av avdraget. Det är förvisso sant att om man definierar alla pengar som statens är varje skatt lägre än 100 % en förlust eller ett bidrag som socialdemokraterna uttrycker det.
Alltså, på grund av att skatteintäkterna på RUT- och ROT har ökad på grund av ökad användning hade de fiktivt kunnat varit ännu större utan den lägre skattesatsen som i sin tur varit en förutsättning för att användningen har ökat. Nu tror Magdalena Andersson och Stefan Löfven att de har förlorat pengar, som de inte hade, på grund av att hela kostnaden för tjänsterna inte beskattades. Dessa pengar som man inte har, och som man inte kommer få när man höjer skatten skatten, eftersom användningen har ökat på grund av den lägre skatten, vill man nu göra av med på att subventionera privata välfärdsföretags vinster.
Byggföretag är företag som bygger den välfärd vi bor i till skillnad från de välfärdsföretag som bedriver sjukvård, äldreomsorg eller skola, med sjuksköterskor, vårdbiträden och lärare, i de byggnader som välfärdsföretagen som bemannas med murare, snickare och elektriker har byggt.
Eller för att göra den andra saltomortalen tydlig. Samtidigt som socialdemokraterna vill förbjuda vinster i välfärdsföretag vill man med skattepengar som man inte har subventionera vinsterna i byggbolag. Välfärdsföretag som driver skola och omsorg ska stoppas medan välfärdsföretag som bygger hus ska få subventionerade vinster.
Med skattepengar man inte har, på grund av att man definierar en lägre skatt som en utgift på grund av att den är en fiktivt utebliven skatteintäkt som vuxit fram på grund av lägre skatter som gett en ökad användning av RUT och ROT, och som gett högre skatteintäkter, ska man subventionera privata byggföretag samtidigt som de ökade skatteintäkterna på grund av vita jobb blir mindre och man förbjuder vinster i välfärdsföretagen. Förstår ni? Det gör inte regeringen. Det är inte löftesbrottet som är det värsta.