Det faktum att Sd fick hälften så många väljare på östra Strandvägen som i Sverige totalt men fler än S leder Dagens Nyheters reportageteam till den udda slutsatsen att Östermalm skiftar färg under reportagetemat ”Vreden på Östermalm”. Det är ett reportage som säger mycket om fördomar och föreställningar om ”fina salonger” förenat med generaliseringar och förledande slutsatser som den sverigedemokratiska sajten Avpixlat bygger sin redaktionella linje på.
Främlingsfientliga grupper brukar ofta använda procentens förledande logik till generaliseringar om att invandrare är kriminella eller någon annan myt man vill fästa på en grupp. Sajter som Avpixlat frossar i att klistra på sina fördomar genom generaliseringar som alltid kan bekräftas av enskildas vittnesutsagor, föreställningar och en procentsiffra som passar väl. Problemet med dem är att statistik säger bara det statistiken säger, inte det vi vill att statistiken ska säga.
Det finns ett gammalt teorem som illustrerar detta. Det faktum att brandbilar är röda gör inte alla röda bilar till brandbilar. Det är där Avpixlat och andra propagandasajter förlorar sig. Att en invandrare begår ett brott innebär inte att alla invandrare begår brott. Inte om det är så att fler invandrare än i Sverige födda svenskar begår brott håller den falska slutledningen.
Låt mig ta ett matematiskt exempel. Om det visar sig att en politiker av hundra har stulit en bil innebär det inte att politiker stjäl bilar. Och om det skulle visa sig, om det vore så, att relativt dubbelt så många journalister som politiker stjäl bilar innebär det inte att journalister är en bilstjälande grupp eftersom 98 av 100 inte gör det, vad vi vet i bägge fallen. Det kan ju tänkas att det finns ett mörkertal i båda grupperna som täcker upp varandra och som därmed döljer sanningen, för att påminna om hur Avpixlat med andra hanterar den typen av tillkortakommanden.
Sånt här har Sverigedemokrater och andra motsvarande grupper älskat i att syssla med, nämligen med att från den relativa skillnaden generalisera en hel grupp eller stadsdel, som Rosengård eller Kista.
Men nu har Dagens Nyheter med sin prisnominerade Björn af Kleen gjort just detta till en journalistisk princip vad gäller Östermalm. Eftersom Sd fick ett bättre valresultat än S på östra Strandvägen, som visserligen ligger långt under riksresultatet, bara drygt hälften, så är östermalmarnas bilar brandbilar. Det vill säga då innebär hälften av andelen röster gentemot rikssnittet att Sd tagit över de fina salongerna, som det heter i reportaget, på Östermalm. Därmed har Sd accepterats av direktörerna och fastighetsentreprenörerna, som det också heter. På en gata där uppenbarligen 93 % inte röstade Sd generalisera DN alltså läget så att vreden tagit över och att en hel stadsdel byter färg. Avpixlat kunde inte ha gjort det bättre själv, fast tvärtom. De hade i själva verket älskat att få dra denna slutsats.
Det är en generalisering och en stigmatisering som i journalistmiljöer säkerligen är populär och säljande men den är lika sorgligt fel som när Avpixlat generaliserar och stigmatiserar invandrargrupper och stadsdelar.
Man kan fråga sig varför DN anser att just Östermalm borde vara befriat från Sd-väljare för att deras övertagande av stadsdelen inte ska vara bekräftat. Förutom att människor som bor på Östermalm liksom på Södermalm eller i Kista eller Rosengård i Malmö kan vara dumma, ytliga, besatta, inskränkta liksom kloka, balanserade, vänliga och vidsynta finns det ingen anledning att tro att just Östermalm skulle vara avskilt från opinioner och rörelser i valmanskåren som sker i hela Sverige. Och hur vet DN att det är just direktörer och inte journalister på Östermalm som röstat på DN? Och varför skulle inte direktörer drabbas av samma ytlighet som leder till att människor röstar på Sd eller på vänsterpartiet runt om i Sverige?
På vilket sätt är det värre att en jurist på Östermalm röstar på Sd än en jurist eller journalist på Södermalm? På vilket sätt är människorna på Östermalm fångade av en kollektiv skuld eller ansvar som hänger samman med stadsdelen och inte deras personliga ansvar som väljare? Och på vilket sätt är det en finare salong när någon röstar på ett främlingsfientligt parti på Strandvägen än på Folkungagatan. Det dryper av fördomar och generaliseringar och en vilja att göra en spik av det faktum att det ändå var färre som röstade Sd på Strandvägen än i Sverige totalt?
Af Kleen skulle ju lika gärna i sin stigmatisering av östermalmarna ha frågat sig hur det kommer sig att Sd med hans uttryck inte tagit sig in i de ”fina salongerna”. För det är ju trots allt det enda statistiken säger.
Men värre är att DN liksom i Carema fallet vrider intervjuer och fakta till det man vill. I Carema fallet var det de vägda blöjorna, som var ett av de större redaktionella falsarierna det året. De användes som exempel på hur cyniskt den privata omsorgen agerade men var ju som alla vet en rutin som ska utföras för att äldre ska kunna ha det blöjskydd som behövs.
När DN intervjuar människor nu blir formuleringar om en oro invandring- och flyktingfrågor till ett uttryck för brunfärgade uppfattningar. Det är att blanda bort korten om vad Sd står för och vad den svenska flyktingdebatten har rum för. Det som präglar Sd, för den del inte nödvändigtvis deras väljare, är föraktet och motviljan mot människor från andra länder och kulturer. Främlingsfientlighet och rasism, bottnande i nazistiskt ursprung.
Det är något helt annat än en diskussion om hur många vi kan ta emot, hur vi ska göra det, vilka krav vi bör ställa och hur vi menar att andra länder ska ta sitt ansvar. En uppfattning eller insikt om att vi inte administrativt, ekonomiskt eller socialt klarar av över en viss mängd kan man ha olika åsikter om men det bygger inte på främlingsfientlighet.
Det är klart att af Kleen kan citera Ian Wachtmeister som hävdar att många fler som tycker som han, och att hans luncher med Jimmie Åkesson på Teatergrillen – ”en intim direktörskrog med sammetsinredning” – är ett uttryck för att Sd har tagit över de fina salongerna. Det är lika relevant som att säga att om Jimmie Åkesson har ätit lunch i DN –skrapan så har den politiska geografin förändrats. Och det är klart att om man intervjuar en Sverigedemokratisk företrädare på Östermalm så är han från Östermalm men det säger inte något annat om Östermalm och människorna där, eller någon annan stadsdel. Och det är klart att Jan Guillou kan mobiliseras för att säga att han borde ha anat sambandet tidigare, oklart vilket men ändå.
Bara för att människor känner oro för en omfattande invandring är de inte främlingsfientliga och Sverigedemokrater. Tvärtom torde det vara uppenbart att den oron finns bland alla de stora politiska partierna. Inte på grund av främlingsfientlighet utan på grund av att utmaningen kan bli för stor även för Sverige. Den sammanblandningen är allvarlig eftersom den indirekt legitimerar Sd och dess främlingsfientlighet, den relativiserar det som inte bör relativiseras.
Den försvårar en debatt om flykting- och invandrarfrågor där vi kan diskutera problem för att lösa dem och leder till en tabuföreställning som gör att problem får fortsätta finnas i det fördolda. Det skadar den öppenhet som Sverige bör ha.
Bara för att alla brandbilar är röda är alla röda bilar inte brandbilar. Det gäller om människor, stadsdelar och om den politiska debatten. Företeelser som Avpixlat balanseras inte av att andra agerar med samma journalistiska metod. Den balanseras av sakligheten och förnuftet. Den ena generaliseringen och stigmatiseringen ursäktar inte den andra.
Och som sagt, blöjor ska vägas och det visade sig att den privata omsorgen hade högre kvalitet än den offentliga. Och det blev sämre när den återkommunaliserades. Sluta pixla.