Den burmesiska regimens skenrätegång mot Aung San Suu Kyi visar hur bräcklig och svag den är och att den till och med saknar den legitimitet den själv hävdar. Vi ser samma företeelse i den iranska regimen. När den politiska oppositionen hotas med rättegångar efter valfusket avslöjar man även inför sina egna att man inte vilar på någon legitimitet annat än makten och hänsynslösheten.Trots det får dessa regimer stöd från andra länder. Ryssland och Kina tillhör dem som tvekar att reagera mot övergreppen mot demokratin och mot enskilda människor. Skälet är enkelt. De bygger sin egen makt på förakt för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Det vi nu ser i Burma liksom i andra delar av världen är en konflikt mellan demokratins idéer och diktaturens brutalitet.
Det är en kamp som kommer att pågå, präglad av andra motsättningar och intressen, men likväl i land efter land där demokratin är osäker och makthavare vill ha makt till varje pris. Vi ser det i arabvärlden, vi ser det i Afrika och vi ser det i ett antal asiatiska länder. Utgången av den konflikten kommer att påverka den internationella ordning som även vi i Europa är beroende av. Diktaturens framsteg på olika platser i världen är bakslag för demokratin överallt.