Nu hemkommen från fem år i Europa. En hel del har uppnåtts. Jag hade också förhoppningen att vi skulle kunna ha liberaliserat telekommarknaden ytterligare, för att göra den bättre utformad för den nya tidens utmaningar. Hade jag fått som jag velat hade vi också haft ett skydd för internetanvändare i lagstiftning som skulle komma att gälla från och med nästa år. Hade parlamentet klubbat det igår hade det varit svårt att till exempel i Frankrike trotsa en befintlig lagstiftning genom godtyckliga regler. Men tyvärr föll detta på grund av ett krav på överstatlighet som det inte har kunnat att få enighet med ministerrådet kring, av det skälet att det strider mot subsidiariet och fördraget. Jag fick på en artikel som kan läsas här intill en kommentar som jag besvarade här, och tog friheten att lägga på min egen blogg.Kommentaren finns under artikeln, liksom mitt svar som också följer här. Här alltså mitt svar:Hej, för det första handlar telekompaketet bara om just teknik och konkurrens. Det fanns i förslaget och finns i den överenskommelse som nu föll inget annat. Därför fanns det heller inte något förslag om att stryka något. Det fanns helt enkelt inget att stryka som avsåg något av det som debatten nu har handlat om.
Däremot fanns i förslaget en portalparagraf, inte en recital, som klargjorde att ingen ska få stängas av från internet utan tillgång till en oberoende domstolsprövning. Det är mer än i något medlemsland. Och det är vad 138 syftade till. Den paragrafen föll som sagt, vilket innebär att det under de två kommande åren inte kommer att finnas något skydd av detta slag. För dem som tex i Frankrike kan komma att stängas av utan domstolsprövning innebär självfallet detta inte någon seger för internets frihet.
Upphovsrättslobbyn har vad jag kan förstå inte alls varit inne i detta. De förslag som fanns om att ge operatörer ansvar för att stänga av drogs tillbaka efter ett möte där jag vunnit stöd för att vi skulle agera för det som stod i 138.
Ett missförstånd som finns i debatten är att en del anser sig kunna reglera ett enskilt lands rättssystem genom EU-lagstiftning. Det är en överstatlighet som inte EU har rätt till. Den skulle dessutom i sin förlängning kunna leda till att en majoritet i EU drev igenom helt andra uppfattningar än dem som vi i Sverige tycker ska gälla här.