Idealism utan realism blir sällan mer än tomma ord. Det är först när man kan ta ansvar för ideal och anpassa och utveckla till den verklighet som finns istället för till den man vill se eller hoppas på som man som man kan fatta mogna beslut.
Men idealism kräver mer än så, det kräver också en förmåga att mänskliga beslut, det kan vara privata beslut, företagsledningars beslut eller politiska beslut, alltid innebär en konflikt inte bara mellan ideal och verklighet utan också mellan olika ideal. De som reducerar varje beslut till bara en fråga om att bejaka ett ideal eller inte reducerar verkligheten på ett sätt som är verklighetsflykt.
Ett exempel är frågan om frihet och fred. Om man tror att fred kan uppnås utan ett försvar av friheten förlorar man både frihet och fred. Diktaturer lämnar ingen människa i frihet men heller inte i fred. Fred har den frie och ingen annan man som Moberg utryckte det.
När Isis målmedvetet mördar människor av annan tro eller av ursprung kräver mänsklig värdighet något mer än att säga farväl till vapnen. Nazisternas förintelseläger kunde öppnas och människorna där befrias bara efter en omfattande användning av vapen och våld.
När någon tagit gisslan och hotar att avrätta dem måste man till slut tillgripa våld. En demokratis försvar är inte att moraliskt jämställa med en diktaturs krigsorganisation. Polisen i en rättsstat har rätt att använda våld, men för att upprätthålla rättsstaten och friheten, inte för att underminera den. Sverige har en vapen export för att länder måste kunna försvara sig och för att det underlättar vårt eget försvar. De som säljer vapen till Sverige exporterar inte vapen till ett land som vill underkuva andra och i respekten för människoliv sprida död.
Det är aldrig så att ett ideal eller godhet kan hävdas utan att hantera det med realism och ansvar för att verkligheten är komplex. Ideal värnas aldrig genom att hävda det självklara och uppenbara utan genom att vi förmår hävda dem gentemot en verklighet som är svår och som kräver den moral som innebär att man förmår hantera både ansvar och ideal. Ideal bör vi inte hävda för vår egen nöjdhets skull utan för att förändra världen. Moral är att själv kunna göra de avvägningar som de svåra besluten kräver, inte att moralisera över andra.
Det gäller utrikespolitiken, biståndspolitiken, försvarspolitiken och freden liksom det gäller rättsstaten och alla de frågor som gäller människors rätt till välfärd och trygghet. Det är vare sig den som lovar högst bidrag, lägst utsläpp, mest lycka eller flest jobb som har högst moral utan de som kan hantera de avvägningar som gör att friheten blir större, välfärden tryggare och jobben fler. Så enkelt och så svårt är det.