Hoppa till innehåll

Det gamla och det nya

På väg till Krakow och i morgon Auschwitz, för att där hågkomma förintelsens offer. Det är en upplevelse som jag gjort tidigare men som bör göras men det är inte med glädje jag ser denna resa framför mig. Det är en tråkig upplevelse som öppnar portar till människans oanade förmåga till grymhet mot sina medmänniskor. På jakt efter en mössa och något varmare kläder tänker jag på dem som var helt utelämnade inte bara åt kylan utan åt sina plågoandar, längs en väg som tog slut där spåren slutar där en gång gaskamrarna låg.

Under morgonen en genomgång kring helt andra frågor som rör den europeiska finansmarknadens tillsyn, där vi nu går in i diskussioner kring hur europeiska myndigheter för gränsöverskridande övervakning och tillsyn ska utformas. Det är inte helt lätt eftersom det måste vara en balans mellan nationella myndigheter och de gemensamma europeiska och den balansen måste hantera vem som har ansvar att inte bara övervaka utan, vilket är svårare att komma överens om, vilka som har rätt att kräva åtgärder när det gäller systemviktiga bankers och finansföretags kapitalisering.

Ska den europeiska myndigheten ha rätt att kräva av den brittiska staten att den måste gå in med statliga medel för att säkra en brittisk bank, ska svenska staten på grund av farhågor i Lettland genom majoritetsbeslut tvingas gå in i en svensk bank, inte för att man själv gör den bedömningen utan för att man i ett annat land gör bedömningen att stabiliteten kräver det? Om det är en sak vi såg i den finansiella krisen så var det bristen på transparens och gränsöverskridande ansvar när det gäller tillsyn och övervakning. Den var mer avgörande än provokativa bonussystem när det gällde att hantera den omvälvning som krisen var.

Och efter krisen ser vi nu hur vi i Sverige fäster våra förhoppningar kring budgivningen kring SAAB samt hur mycket bilar Volvo kommer att sälja i USA. Samtidigt ser jag hur Googles grundare säljer sitt innehav för 40 miljarder kronor, ett företag som grundades 1998. Det ger en bild av den utmaning som är än mer viktig för vår långsiktiga stabilitet, nämligen förmågan att få fram nya växande företag, inte bara se till att de gamla överlever och kan utvecklas. Det senare är viktigt under förutsättning att de utvecklas utifrån en ny tids krav och kan leva utan statsstöd men det förra är långt viktigare inför framtiden.