Vi lever i en värld som har brutit upp från en till synes stabil och fredlig världsordning. Utmaningarna mot europeisk fred och mot det öppna samhället är många.
Ryssland bedriver en allt mer aggressiv politik mot andra länder, det har redan yttrat sig i två krig. Georgien 2008 och nu kriget i Ukraina. Putins Ryssland för en politik som bygger på hot mot grannländer, ekonomisk krigföring mot grannstater som inte anpassar sig och ökad militär förmåga för att manifestera makt.
De som hävdar att ubåtskränkningar mer sannolikt beror på den holländska marinens aggressiva operationer må väl göra det, de kan också hävda att det är danskarna som planerar militära operationer mot svenska militära installationer (vi har ju faktiskt krigat mot dem under flera århundraden, vilka vi nu är måste en skåning som jag fundera på )eller att det inte kan uteslutas att San Marino har sina planer mot Sverige (faktum är att de skulle ha en poäng eftersom vi aldrig ingått i ett fredsavtal med San Marino sedan 30-åriga kriget) men de bör förklara varför de tror det är så osannolikt att Ryssland, som upprustar i Östersjön, som till skillnad från andra har den specifika undervattensförmågan, hotar sina grannar, ser demokratisk utveckling i sina grannländer som ett hot, uppträder aggressivt i luften mot svenskt flyg och som bedriver ett krig de förnekar i Ukraina, också skulle tränga in i på svenska vatten. Förlåt den långa meningen!
Det som nu händer i Ryssland är sannolikt det mest avgörande för säkerheten och stabiliteten i vår del av Europa. Den ökade upprustningen och aggressiviteten mot oliktänkande i Ryssland tilltar liksom den aggressiva politiken mot andra länder. Ryssland eskalerar nu sin krigföring i Ukraina. Rysslands aggressivitet mot sitt grannskap beror på de hot man ser i fria länders egna beslut, bortom Kremls kontroll. Europas politik för att motverka Putins offensiv mot andra länder handlar därför om att värna både demokrati och europeisk fredsordning.
Obeslutsamhet inför en beslutsam rysk politik är ytterst en obeslutsamhet i att värna det europeiska samhälle som formats de senaste 25 åren.
Och så har vi utvecklingen i hela Mellersta Östern. Den handlar om hur extremism och hat har kidnappat religion som politiskt medel. Det handlar inte bara om Isis utan också om en lång rad fundamentalistiska organisationer som inte vill låta människovärde och tolerans stå i vägen för totalitära maktanspråk över människors liv. Våldet och hatet där hotar även Europas säkerhet och stabilitet.
Hur vi kan värna vårt fria och fredliga samhälle beror på hur pass väl vi kan utveckla en politisk, ekonomisk och social förmåga visar hur starkt det öppna samhället är. Det fria samhället vi vill ha måste kunna värna sig självt i den nya värld vi lever i. Det kräver att vi vågar se hoten och ta itu med de möjligheter vi har att stärka demokrati och frihet.
Gunnar Hökmark