I söndagens olika val segrade ryssvänliga kandidater i både Bulgarien och Moldavien. Det finns utan att underkänna valresultat eller kritisera väljarna skäl att tro att det finns betydande risker med detta. Ryssland bedriver en omfattande inflytande- och påtryckningsverksamhet mot dessa länder liksom mot länder som Serbien, Montenegro, Makedonien och Albanien. Syftet är att återupprätta en sfär av inflytande som bygger på att demokrati och rättsstat kommer i andra hand för den egna maktutövningen. Det finns ingen tvekan om att detta gynnar regimen Putin liksom extrema och nationalistiska krafter i dessa länder och i andra delar av Europa.
Med en starkare ställning för den ryska Putinregimen följer ett svagare försvar för demokrati och rättsstat liksom frihandel och en öppenhet mot Europa. Det påverkar självfallet Europa i sin helhet och dessa länder i synnerhet. Det är väl för Bulgarien att det befinner sig innanför EU, det är ett skydd för demokrati och frihet även om det inte är tillräckligt. Det är illa för Moldavien som ansökt om medlemskap men är utanför EU.
Och det är en utveckling som är illavarslande för de baltiska staterna där Ryssland bedriver en omfattande desinformation och ekonomisk maktutövning till förmån för egna politiska intressen.
Det innebär inte ett underkännande av vare sig bulgariska eller moldaviska väljare att man konstaterar att detta är en farlig utveckling för demokrati och rättsstat. Det är än mindre ett underkännande av demokratin som sådan att anse att detta är en farlig utveckling. Demokratin är tvärtom till för att vi ska kunna ha olika uppfattningar. Och det finns på motsvarande sätt skäl att vara orolig för valresultatet i USA.
Med valet av Donald Trump har vi en blivande president som beundrar Putins ledarstil, förnekar att Ryssland har gått in i Ukraina och som hävdar samma sak som den ryska regimen om nedskjutningen av MH17 över Ukraina. Trump lierar sig gärna med vit maktgrupper och uttrycker sig förnedrande gentemot olika minoritetsgrupper. Muslimer, mexikaner, svarta eller amerikaner med indianskt ursprung. Han har sagt sig vilja riva upp olika frihandelsavtal liksom förhandlingar om nya. Har hotat med att spärra in politiska motståndare och attackerat oberoende domare för att de hanterar några av de många rättsliga tvister han är involverad i.
Man både kan och bör oroa sig över utvecklingen av det amerikanska samhället mot denna bakgrund. Bara det faktum att många försöker stilla oron genom att peka på vilka checks and balances och skydd för fri- och rättigheter som det amerikanska samhället har visar på en medvetenhet om osäkerheten i Vita Huset.
Det innebär inget underkännande av det amerikanska valresultatet att hävda att Trump skapar osäkerheter för den fria världen, bara ett erkännande av en ny verklighet. I min uppfattning är hans politik lika allvarlig och farlig efter valet som före.
Amerikanska väljare som röstade i valet hade lika många skäl för hur man la sina röster som det finns väljare. Det förändrar inte betydelsen av att Trump har vänt stora delar av den muslimska världen mot USA i en tid då samarbete krävs för att bekämpa ISIS. Han har gjort Natos säkerhetsgarantier osäkra för alla de länder som för sin säkerhet behöver amerikanskt stöd. Och han har redan nu uppnått att Kina vinner en stor framgång genom att handelsavtalet för länderna kring Stilla Havet inte blir av.
Det kan säkert hävdas att han inte kommer att göra som han har sagt. Men även om så är fallet säger det väldigt lite om vilken politik han ska föra. Det är likväl rimligt att tro att han har menat något med vad han har sagt. Om han bara gör en del av det han har sagt är det illa för den fria världen.
Men det som alltför många bortser ifrån är att politik inte handlar om att byta från en statisk position till en annan statisk position. Politik är dynamisk. Den handlar om val av riktning och agenda. Och den politik som förs påverkar andras politik.
Försämras säkerhetsläget i Europa stannar det inte med att säkerhetsläget i Europa försämras. Det kan leda till att någon utnyttjar sig av det, så som alltid sker när möjligheter ges. Det ena leder till det andra. En boll studsar aldrig bara en gång. Beslut får konsekvenser. För länder vars säkerhet är beroende av amerikanskt stöd till Nato är det självfallet en osäkerhet att detta stöd inte längre är självklart, eller till och med ifrågasatt. Det påverkar dem och deras politiska inriktning. Det gynnar politiska riktningar i dessa länder som hellre vill böja sig än värna den egna friheten. Och det gynnar den som vill underminera andra länders suveränitet.
Man kan självfallet säga och hoppas att Trump blir bättre än vad man trodde. Det finns på många sätt en sannolikhet för det eftersom de budskap han spridit är svåra att förena med att vara ledare för den fria världen. Men det kan ju också hända att hans politik blir som han har beskrivit den. Eller att konsekvenserna av den osäkerhet han redan nu har skapat leder till en utveckling av motsättningar, vikande internationell handel, förakt för internationell lag och internationella avtal och ökat utrymme för extrema rörelser och regimer som vill behålla makten på rättsstatens bekostnad. Den blivande presidenten har ju faktiskt gett legitimitet i att man ska fängsla politiska motståndare.
Ofta blir saker inte så farliga som man befarat. Förnuftets krafter är ofta stora. Men ibland blir det precis så farligt som man har befarat baserat på en politik som någon har lovat. Och ibland blir det värre. Därför att förnuftets krafter förlorar och andra krafter släpps lösa.
Man får gärna om man så vill vara lugn inför detta med hänvisning till att det amerikanska folket röstade så. Men det är i sig inget skäl för lugn. Om det vore så, att det amerikanska folket verkligen röstade för allt det han sa, och inte röstade som en reaktion mot väldigt mycket annat i samhället, är skälen till oro än större. Nu är det snarare så att det var många andra av politikens konflikter , liksom misstron mot den politiska makten i allmänhet, som spelade in. Oavsett detta blir politiken och dess konsekvenser inte bättre för att han blev vald.
Trump för sin del förklarade att han skulle se varje förlust som en statskupp mot det amerikanska folket, utförd av ett riggat system som därmed inte skulle ha någon legitimitet inför det amerikanska folket. Den demokratisynen tar han med sig in i Vita Huset. Det finns ingen anledning att vara mindre rädd för en farlig politik för att den fått ett demokratiskt mandat.
Om man vill behålla lugnet bör man därför vara förberedd på de risker som vi nu möter. Inte låtsas som att man inte ser dem. De kräver mer av Europa, mer av Natoländerna och mer av oss själva. Men knappast likgiltighet eller en allmän tro på att allt nog ordnar sig.
Det finns nu en ansenlig mängd människor som uppenbarligen hoppas på att en utveckling motsvarande den i Ryssland ska ske i andra länder. Personer som bär på en bitterhet mot demokratin så stor att de hellre vill ersätta den med dekret och som ser fram emot att en stark ledare ska företräda folket, det vill säga deras egen uppfattning. En del av dem är ryska troll, andra är uppenbara beundrare av Putins maktutövning. Kanske bör dessa personer fundera på hur det vore att leva under den ryska regim som gör korruption, hot och trakasserier till det normala. Som har underminerat det fria ordet och den fria pressen för att låta statlig propaganda ersätta fri samhällsdebatt.
Det ryska samhällssystemet bankar just nu på många dörrar. Det gör mig orolig. Och det bör leda till en politik som möter dessa hot istället för ett flegmatiskt lugn i förhoppningen om att Trump inte menade vad han sa.