Hoppa till innehåll

Det behövs en strategi för demokrati i Mellersta Östern

I Tunisien faller den gamla regimen grund av det inre trycket. I Libanon föll för några dagar sedan regeringen grund av inre och framförallt yttre tryck från Iran och Syrien. Båda två exemplen visar på hur arabvärldens regimer vilar på en osäker grund. I Egypten är frågan om Mubaraks efterträdare också en fråga om nuvarande regims och systems överlevnad. I Saudiarabien är frågan om dagens kronprins kommer att lämna över till, med en betydande risk för att Saudiarabien utvecklas i en ytterligare dogmatisk riktning. Och motsvarande kan sägas om de flesta arabiska länder.

Det finns ingenstans något stabilt system och ingenstans där människor får tala i frihet. Det finns dessutom väldigt lite stöd för dem som förtrycks. Den tunisiska regim som nu faller har inte mött hårdare kritik än att dess maktparti varit medlem i socialistinternationalen. De övriga regimerna får sällan kritik för sin diktaturregim, snarare lever de i den bekväma situationen att det är regionens demokrati som möter den hårdaste kritiken. Världen och Europa inte minst måste formulera en strategi för att stödja demokratin i Mellersta Östern. Det kräver en annan politik än den som dagens ledare möter.

Bloggar. Hemmesta Hasse, Apelsineld, Carl Bildt.