Tanken på att en viss typ av företagsägande inte ska anses vara lämpligt för att driva skola bygger på missförståndet att riskkapitalföretag ger kortsiktig verksamhet. Snarare ger de ny verksamhet som kan bli långsiktig, oavsett hur ägandet förändras. Det är verksamhetens kvalitet som är det avgörande. Det bör också vara vägledande för Jan Björklund när han nu går vidare med kraven på friskolor och kommunala skolor.
Det finns inget självändamål i att skolor som oavsett ägandeform inte uppfyller de krav som ställs kan fortsätta och fortsätta. En långsiktigt dålig verksamhet är dålig oavsett den år långsiktig. Därför är det heller inte ett självändamål i att en verksamhet ska fortsätta oavsett om den uppfyller kvalitetskraven. Det faktum att många kommunala skolor inte håller måttet utan genom sin förmåga att fortsätta år efter år leder till att generation efter generation av elever får en dålig start i livet gör inte att långsiktigt ägande är ett självändamål.
Det är snarare så att skolor som inte uppfyller kvalitetskraven, eller inte kan erbjuda tillräckligt många elever den utbildning de vill ha eller behöver, bör läggas ner. Det gäller än mer när elevantalet viker. Då är det de skolor som inte uppfyller elevernas krav som bör avvecklas. Det är inte ägandet utan kvaliteten som är avgörande. Den bör vara långsiktig och det kravet utesluter vare sig riskkapitalföretag, personligt ägda företag eller aktiebolag. Däremot krävs det företag som startar företag för att vi ska få nya och bättre skolor.
Långsiktigheten ägande får aldrig gå utöver långsiktigheten i kvaliteten och elevernas behov. Det ska vara lätt att starta skolor men svårt att leva upp till kraven.