Frågan om vinster i välfärden handlar inte om vinster utan om välfärden. Utan vinster ingen konkurrens och ingen valfrihet. Bara offentliga monopol. Det är den enskildes välfärd som drabbas. Som enskilda utelämnas vi åt det offentligas köer och den kvalitet som offentlig verksamhet innebär. När det inte finns något att jämföra med finns det inget utrymme för kvalitetsgranskning, upphandling eller att byta. Det finns heller inte andra alternativ än samma offentliga omsorg som politiker styr över. Och det finns ingen utveckling mot bättre välfärd.
Utan privata alternativ hade vi inte kunnat kritisera den äldreomsorg som Carema tagit över. Den hade nämligen varit kvar i den kommunala regi som visat sig hålla en väsentligt lägre kvalitet. Och de äldre där hade inte haft något annat alternativ. Och DN hade inte skrivit om den dåliga kvalitet som präglade verksamheten. Det gjorde man ju inte innan när den var kommunal.
Den vinst som privata alternativ kan skapa finns även i de kommunala. Bara det att den äts upp av ineffektivitet och byråkrati. De som vill förbjuda vinsten i välfärden tycker det är viktigare att stoppa valfriheten än att slå vakt om kvaliteten.