De europeiska finansmarknaderna måste vara öppna och dynamiska för att bidra till en ekonomisk utveckling präglad av ett jämnt flöde av investeringar och nya jobb. Det finns ingen annan väg till samhällsekonomisk stabilitet än att vi kan säkra tillväxten av jobb och investeringar och utveckla vår globala konkurrenskraft. Alternativet är arbetslöshet när gamla industrier förlorar och där andra delar av världen utvecklas snabbare. Och en obalans gentemot omvärldens tillväxt som på sikt underminerar vår samhällsekonomiska och finansiella stabilitet.
Det finns en nödvändighet i reformeringen av de europeiska finansmarknaderna. Den finansiella kris världen har gått igenom sedan hösten 2008 har visat på svagheter som följt av att de globala finansmarknaderna har utvecklats långt snabbare än politiska regelsystem för tillsyn och övervakning som förblivit nationella med lagstiftning som inte levt upp till den nya tidens gränslösa verklighet. Samtidigt ska vi ha klart för oss att de finansiella marknadernas globalisering har bidragit till tre decennier av unik ekonomisk tillväxt, som har gjort fattiga länder till länder under snabb utveckling till välstånd. Den ekonomiska kris vi nu har sett upphäver inte det faktum att fattigdomen har besegrats i en lång rad olika delar av världen med konsekvensen att fyra miljarder människor i dag lever i relativt välstånd jämfört med en miljard vid 1980-talets början.
Det vi måste uppnå är därför inte att motverka de finansiella marknadernas utveckling utan att motverka det som är systemrisker, det vill säga risker som riktar sig mot det finansiella systemets funktioner, inte mot risker i enskilda företag som är en del av det risktagande som präglar alla investeringar och allt nytt företagande. Det finansiella systemet ska bidra till riskspridningen och lagstiftningen ska säkra en tillsyn och övervakning som bidrar till trovärdighet och stabilitet, som motverkar det risktagande som kan drabba inte bara ett företag och ägarna utan systemet som sådant.
Det är så stabiliteten ska uppnås: genom förutsättningar för tillväxt, likvärdiga regler över gränserna och en tillsyn och övervakning som ger transparens. Det gör att risktagande i företag sker under former som inte äventyrar helheten.
Tyvärr tenderar alltför många av EU-kommissionens förslag till reformering av finansmarknaderna till att fokusera mer på att reglera de enskilda företagens risktagande, olika produkter och tjänster och till att minska utlåningsmöjligheter. Det skulle drabba Europas förmåga att upprätthålla en konkurrenskraftig och innovativ ekonomi där vi kan återta och skapa de jobb som förlorades i krisen.
Jag presenterar i dag en lång rad olika ändringsförslag till kommissionens förslag om ny lagstiftning för så kallade alternativa investeringsfonder. Det är ett förslag som har likställt riskkapitalföretagande – som in princip inte innebär några systemrisker – med hedgefonder som till sin natur är annorlunda och kan innebära systemrisker men som sprider risker snarare än skapar dem.
Det motsäger inte behovet av transparens och en lagstiftning som skapar lika villkor men det motsäger att vi ska reglera på ett sätt som minskar riskkapital liksom det talar emot kapitaltäckningregler som stryper utlåningsmöjligheter och försvårar för stabila företag att växa.
För det första har jag föreslagit undantag för industriella företagsgrupper som överhuvudtaget inte hör hemma under det som är en renodlad finansmarknadslagstiftning. För det andra föreslår jag undantag för mindre investeringsfonder eftersom de inte innebär systemrisker men väl förutsättningar för nyföretagande och start-ups. För det tredje har jag velat särskilja riskkapitalföretagande från det som handlar om en reglering av värdepappershandel. Riskkapitalföretagande handlar om investeringar i konkreta företag och projekt. För det fjärde vill jag säkra att investeringsfonder från tredje land – utanför EU – ska ha full möjlighet att verka även inom EU, annars förlorar europeiska investerare som pensionsfonder en möjlighet till tillväxt på sitt sparande samtidigt som vi urholkar den svenska riskkapitalmarknaden som behöver internationella aktörer. För det femte har jag velat klargöra att banker som bidrar till förvaring och kontroll över investeringsfonders tillgångar inte ska få ett oproportionerligt ansvar för förluster som skulle kunna hindra verksamheten som sådan.
EU ska ha världens bästa finansmarknader, som ger nya jobb, inte världens mest reglerade som motverkar utlåning och investeringar.