Noterar att den förenade gruppen av krönikörer och kolumnister nu menar att det finns skäl att klandra Säpo eller att Säpo måste försvara sig. Det är en farlig och verklighetsfrämmande slutsats eftersom Säpo mycket sällan kommer att kunna agera med full klarhet utan mest i de skuggor som terror, hemligheter, dolda planer och extremistiska och hatfyllda sekter skapar.
Den grund krönikörerna har för sina uppfattningar är att de i några fall skrev att de inte visste om det var rätt person som anhölls. Hur skulle de kunna veta det oavsett om det var en person som var skyldig eller ej? Problemet är att de själva inte hade någon grund för att tro det var fel eller nu hävda att de hade rätt, eller att Säpo hade fel. De har nämligen ingen grund annat än betraktarens som kommenterar. Och det är i detta sammanhang ingen grund alls.
Hemlig underrättelseverksamhet och kontraspionage har till sin natur en karaktär som är svår för dem som anser att allt ska vara offentligt och ställas under deras ögon för bedömning och analys. Den är för det första hemlig och för det andra underrättelseverksamhet vilket innebär att man försöker skapa en bild av något som hålls hemligt och som bygger på ett försök att finna dem som skydd av mörkret konspirerar och intrigerar för att begår brott mot det svenska samhället.
Är säkerhetspolisen riktigt framgångsrik i sådana här fall avvärjer man hot i så tidigt skede att det inte finns något konkret brott att döma. Är man så pass framgångsrik att man griper någon innan vederbörande har begått ett brott, så att i de frågor vi nu diskuteras, människoliv räddas, eller att andra i närheten avskräcks, har brottet som sådant inte begåtts men förmodligen kan planerna avslöjas, om det inte skadar annan underrättelseverksamhet. Om brottet begås kommer krönikörerna hävda att Säpo har brustit, inte minst om det visar sig att det fanns misstankar och tips.
Misstankar och tips finns det ofta kring de brott som har begåtts eftersom det i den sfär det nu handlar om finns mängder av misstankar och tips, ofta svårtolkade och ofta svåra att definiera som riktiga, tillförlitliga och sanna. Detta eftersom det mesta pågår i hemlighet och i strävan att inget ska avslöjas.
Frågan som måste ställas är inte om Säpo eller andra länders motsvarande myndigheter, gör rätt när man ingriper på det material, den kunskap och de misstankar man har. Det vill säga, när man agerar när kunskapsläget är ovisst, det mesta fördolt och man heller inte vet vilken grund misstankar och tips har, förutom att man har en erfarenhet, professionalitet och analysförmåga som hjälper. Det är rätt att gripa in och agera inför ett stort hot även när man inte har full säkerhet.
Frågan är om det var rätt att ingripa med den kunskapen, det underlag och den hotbild man i en osäker och svårtolkad situation hade. Det är en mycket svårare fråga än om det blev rätt eller fel när man gjorde ingripandet.