Det växande stödet för främlingsfientliga politiska rörelser och partier i Europa är allvarligt. Det hotar att riva isär ett Europa som i dag står stabilare i säkerhet och fred än under någon tidigare generation samtidigt som det riskerar att underminera våra förutsättningar för tillväxt och jobb. Vi ser nu hur den fria rörligheten inom EU, som är en central del av ett öppet och dynamiskt Europa, hotas genom den agenda som dessa grupper söker etablera.
Främlingsfientlighet och nationalism ska motverkas genom att dess felaktiga föreställningar bekämpas, inte genom att man gör deras problem till sitt och allas.
Storbritanniens problem, och premiärminister Camerons, beror inte på rumäner eller bulgarer som kommer för att arbeta utan på ett gigantiskt underskott som Brown och Blair lämnade bakom sig, och ett decennium av bristande reformer. Frankrikes problem är inte polska rörmokare utan president Hollands oförmåga att reformera landet.
Och för Sveriges del har vi vare sig översvämmats av sociala turister, som Socialdemokraterna hävdade, eller av underbetalda löntagare i människohandel som Marita Ulvskog varnade för 2009.
De kvalificerade studier som har gjorts visar just detta. Likväl byggs skrönor, rykten och föreställningar upp baserade på fördomar och vilja att utnyttja människors rädsla.
I Storbritannien har den brittiska ekonomin vunnit genom den fria rörligheten. Frankrike skulle behöva fler rörmokare från andra länder. Och i Sverige har vi fått viktiga tillskott till den svenska arbetsmarknaden.
Ändå är det så många som vill tro något annat.
Och det är stora värden som står på spel, inte minst i ett Europa som både i nutid och genom historien har plågats av nationella och etniska motsättningar. Det kräver mer än oro och bekymrade analyser. Det kräver att främlingsfientlighetens grundläggande föreställningar angrips.
De som är misstänksamma mot öppenheten och friheten vill ofta reglera mer än den gemensamma lagstiftning som ger alla lika möjligheter. Misstror man öppenheten vill man gärna skapa regler och byråkrati så man slipper öppenhetens konsekvenser
Det är inte de extrema krafterna i Europa som genom historien drivit fram extremismens framgångar. De bars upp av andras feghet, av det politiska etablissemangets oförmåga och det tomrum som skapades genom passivitet och av att de tilläts formulera den politiska agendan.
Gunnar Hökmark,
Ledamot av Europaparlamentet och Moderaternas förstanamn vid årets Europaval”